30timmar & 203 mil senare……

Så var man hemma igen….

Har vart på en snabbsväng ner till Alebäcks Stuteri i Lidköping.  Åkte direkt efter travet i Lycksele, där Angela Corner var en mkt duktig 2:a. Hon kom iväg dåligt från start, men hamnade ändå lite turligt i rygg på ledaren, lucka till slut men fattade inte att utmna riktigt på allvar….men det kommer, det är jag 100% säker på….. Jättenöjd med henne iallafall…

Nåväl tillbax till den lilla hastiga trippen till Alebäck… Skulle dels ner med en inkastad reservmärr för Marriage Material (Angela & Brights mor Ursula Farming) dels så ville / behövde både jag och sonen få se stället där MM blivit ihjälsparkad…

Trodde uppriktigt inte att det skulle vara så fruktansvärt jobbigt…Vilka känslostormar…. Vi bilade ner under natten…Har aldrig gråtit så mkt som under dessa 30 timmar förr…så tårar och tårar…men så fanns ”Det” där … Det där ”Sista gnuttan av hopp” som man hör talas om… ”Ja, men Transportören ner, som jag glömde skicka passet med… HAN har SÄKERT Förväxlat MM med ngn annan….Sånt borde hända…Borde, borde…nångång” *HoppasHoppas* & ”På Alebäck, där det står 100-tals hästar…Ja, men där är det lätt att blanda ihop hästar med varann…och Passet är ju med mig…så vad vet man..Hon står säkert i hagen och bara väntar på mig och Jimmy”*HoppasHoppas*… Ju närmare Alebäck, destå mer trodde jag på ”SpökRösten”… Hon skulle alldeles säkert stå i en hage där och bara vara förväxlad, bortbytt, borttappad….snart återfunnen…och då skiter vi i det här med Chocolatier…tar hem henne och bara…bara, bara, bara….

Väl framme så lastar vi ut Ursula, Jimmy går och betar henne ett tag innan hon får gå in i boxen…sedan går vi runt och tittar lite runt stallet…Åååh, vad jag tittar, men ingen MM så långt ögat ser… När PB kommer och visar oss runt, så tittar vi lite på Chocolatier, som på Kungars vis får ha Bästa Hagen(Full med gamla vackra äppelträd)…tittar på hagarna närmast stallet innan jag bara sägerDet… Det som är nödvändigt… Nu vill jag se var MM dog…

PB tar oss med på en liten promenad , till en liten gård innan den stora gården, där två utedriftsstall finns. I en av hagarna har Min Prinsessa vart… Tittar febrilt runt, men hon är inte här heller och plötsligt känns det svårt att andas… Ser genast två dominanta märrar i hagen som jag genast känner att jag bara Hatar…på riktigt hatar… & Hur kan man släppa ihop 7-8 märrar med varandra, i en stor fin Hage, men bara fodra på ett ställe…i ett hörn… Det var här hon hittats…min MM… i Höet, med krossat pannben…Ååå Gud så hemskt…som jag predikat för mina ungar och alla andra i stallet…Fodra aldrig i hörn…OM dom blir ovänner så är risken stor att det är en som inte tar sig undan om de blir ovänner…. Stackars Älskade Häst… I Mig känns det bara som att hon blivit misshandlad till döds…  Hallå!!! Jag vill ha en rättegång här!!! Förhör alla inblandade… Om du har något att säga…Räck upp en Hov…

Men här sviker jag min häst…Jag säger ingenting…för jag klarar bara inte av det…är rädd för att släppa det minsta lilla på masken jag tatt på mig…känns som att jag antingen riskerar att Grina ihjäl mig / Strypa den mörka ”KarmaHästen” (Som nu ”Hjärnspöket” utsett till syndaren…) eller  slå på den sympatiske PB… Därför är jag tyst…tyst, tyst, tyst…på utsidan… Inuti mig är det inte tyst alls… Det ringer i öronen…och vi lämnar platsen under tystnad….

Tillbaka i stallet så berättar jag lite om Ursula…att hon är HästElak som ett troll och inte bör släppas in i hage med massa andra… Man är väldigt tillmötesgående och beslutar att hon ska få gå ensam eller med max en annan märr…Får även se hagen… Det känns bra… För Ursulas skull…Ursula som stått alldeles lugn under resan…och verkar alldeles lugn och nöjd i stallet oxå… Vi behandlar henne med flugmedel vi haft med… och sedan kan jag inte hålla mig längre…

Jag ber om att få tillbaka MM´s personliga tillhörigheter… Grimma och Täcke… PB vet inte var de finns…men efter lite ringande och rusande hit och dit så kommer han med dem… Och det är då som verkligheten verkligen kommer ikapp mig… Allt hopp bara blåser iväg… Där är den ju… Gummans svarta WalshTävlingsGrimma med NamnSkylt… *F*n, J*vlar, H*lvete*…  Ser på täcket , som är alldeles söndertrasat…ett sånnt där evighetstäcke som jag skickade nytt med henne… Ser ut som att hon vart en riktig hackkyckling 🙁  Nu är det svårt att hålla masken mkt längre… PB känner sig stressad och vill iväg för att visa en unghäst för några spekulanter och jag & sonen åker tacksamt därifrån…

Och jag gråter och kör, sonen sover…jag gråter, gråter, pratar i telefon och gråter… känner mig vansinnigt bitter och lessen så så så lessen…

Tar en stop på Mentor Walmanns domäner, Mälsåker och hälsar på en sväng hos Malin & Magnus…Annifrid hinner oxå hälsa en sväng…. En välbehövlig paus, och nödvändigt att få tänka på lite annat, och torka tårarna för en stund…

Sen fortsätter vi efter travsändningens slut, vår färd mot Umeå… I samma visa…Sonen sover och jag Gråter…tror jag har blivit tokig…ända tills SussiKrok säger till mig … Men Catarina du måste förstå… Just nu är du ett blödande sår… Kan ju vara ett sätt att se på det hela…

Mitt är att jag har drabbats av svaghet…har alltid vart ”Den Starka” alltid… Men icket nu… Har aldrig förr gråtit på det sätt som jag gjort… efter det där för*annade telefonsamtalet jag fick kl 18:30 i tisdags… Har aldrig vart så förtvivlad…kännt mig så utsatt…haft sån ångest och kännt mig så skyldig…

När jag passerade Ö-Vik nu inatt…det var där jag riktigt insåg att det kommer att ta tid innan jag är hel igen… Livet kommer inte att vara lätt framöver, det är ett som är säkert… & Jag är Bitter, det är jag… Bitter, besviken men framför allt bottenlöst förtvivlad.(Hur nu det går till…menar jag håller ju på med travhästar….) Hade ju förväntat mig minst 20 år till med MM…..

Men det är bara att lyfta blicken och göra det som måste göras… Först blir det att ta en sömntablett…sova ut och sen har jag en träff med Dr Ebba, som har tänkt följa mig ut och gråta i skogen…innan vi åker in till Umåker med Dr Goggen som ska ridas, Dr Bright Corner som ska gå några korta snabba intervaller, Dr Coal Trader och Dr Niceguysdontbother som ska gå milslingan…. 

Inte många som har så många skickliga läkare/terapeuter omkring sig som jag inte…det är ett som är säkert det 😉 … & Jag vill tillägga att jag är jätteglad att mina barn är hela, rena och friska…jätteglad…men det stoppar ändå inte sorgen… Kommer att sakna MM någe alldeles ofantligt, hur jag än gör… & Hon var värd det….Hon var verkligen vär det….

Men den här resan vill jag inte göra igen…. & Jag önskar att ingen annan heller behöver det… Någonsinn… God Natt/ God Morgon 😉