”Har någonstans dåligt samvete…”

26 år ung, men redan skrivit travhistoria.

I år blev Sandra Eriksson första kvinna i trav-Sverige någonsin att ta tre championtitlar – dessutom har hon tagit dem tre år i följd.

– Det känns väldigt kul, säger hon till Trav365.

Bodentjejen som driver travstall ihop med sambon Petter Lundberg har redan visat sig vara en mycket skicklig travkusk.

2014 tog hon hem kuskchampiontiteln på ”grannbanan” Skellefteå.

Något hon upprepade i fjol.

Under 2016 misslyckas hon med att ta tredje kusktiteln i rad på Skellefteå, men kan ändå jubla.

Anledningen: hon blir champion på hemmabanan Boden för första gången, och därmed historisk i trav-Sverige.

Ingen annan kvinna har tagit tre championtitlar, och absolut inte tre år i följd.

”Stor tacksamhet”

En succé hon knappt hade koll på själv.

– Att ingen kvinna tagit championtitlar tre år i följd hade jag koll på, men det är ingen som har tagit tre titlar överlag alltså? Det var trevligt, säger 26-åringen med ett skratt.

Hur känns det?

– Det känns väldigt kul, det känns extra roligt på min hemmabana, Boden, som är en året runt-bana. Jag har inte kört breddlopp, jag har inte ridit några montélopp utan segrarna är bara tagna i sulkyloppen, som alla andra får köra, det känns väldigt bra.

Totalt har Eriksson tagit 43 segrar hittills i år (hon kör bland annat mycket under julhelgen), 18 av dem togs på Bodentravet.

– Jag vet inte hur jag ska förklara, men man känner en stor tacksamhet, att man fått chansen att köra så bra hästar, hur det än är, det är jag som sitter och styr runt dem, men hästarna har ju gjort ett ännu bättre jobb.

Hur firade du?

– Uh, det blev en tvådagars. Först i fredags när det blev klart med Boden-championatet och i lördags så hade min sponsor fest som vi var bjudna på. Det blev en tvådagars, det minns jag inte ens när jag tog senast. Nu får det vara slutfirat på ett tag, ha ha.

”Inte vännen eller syskonet som hör av sig”

Unik och historisk redan vid fyllda 26, trots det finns det mycket att förbättra, enligt Sandra själv.

– Jag är väl ganska nöjd med året, men man blir ju aldrig helt nöjd, det kan absolut gå bättre.

Men kan du känna att du gjort ett jäkla bra jobb, för det har du ju bevisligen gjort?

– Jag är så dålig på det där, men när man tagit ett championat tre år i rad, det är ett bevis på att jag inte är så tokig på det jag håller på med. När man jobbar så mycket som man gör, då hinner man inte träffa sin familj så mycket, inte mina vänner, då känns det extra skönt att man får lite belöning, och lite resultat. Jag säger inte att jag offrar min familj och mina vänner, men man prioriterar ju travet så mycket som man gör.

Det låter som att du tycker det är lite jobbigt?

– Det är det skönaste med championatet, att jag får utdelning på jobbet. Man lägger ner sin själ och hela sitt liv i det här, det finns inte mycket tid över. Jag har gjort det här valet och är väldigt glad över det, men samtidigt har man väl någonstans dåligt samvete, att man inte är den där vännen eller syskonet som hör av sig.

”Drömmen är så klart att…”

Tillsammans med Petter tränar paret 26 hästar för dagen. Hittills i år har stallet kört in knappt 1,3 miljoner kronor.

Vad har du och stallet för mål?

– Vi försöker, rent generellt i stallet, hålla hög kvalitet och satsa på mycket tid för hästarna och försöka ha de i väldigt fint skick när de startar och vi har fått ganska bra resultat på det. Tanken är att vi inte ska ha för mycket hästar, vi ska hinna med det vi gör och få ett så bra resultat som möjligt med de hästarna vi har. Något som jag skulle vilja bli bättre på är unghästar, där har jag mycket att lära, och det är det jag intresserar mig som mest just nu.

– Just att jag kör ganska mycket hästar här hemma varje dag gör att jag kanske får en liten fördel i själva loppkörandet.

Vad har du för drömmar?

– Det är sånt där som jag inte kan svara, jag är dålig på att sätta upp mål och ha drömmar. Men drömmen är så klart att någon gång kunna vinna ett årgångslopp.

Det låter ju inte osannolikt.

– Nej, inte som att ta en Prix d’Amérique-seger i alla fall, kontrar Sandra.

Ingen mer fest på ett tag alltså, har du något annat kul inplanerat i framtiden?

– Vi ska utomlands i början av januari, då kanske man kan ta sig ett glas vin igen.

Utomlands, då missar du chansen att få en pangstart 2017.

– Det känns bättre att fara utomlands i början av året, än att åka i slutet, då det står och väger i någon kuskliga, det hade jag aldrig klarat, säger Sandra Eriksson.

Läs mer hos Trav 365 på Aftonbladet
”Har någonstans
dåligt samvete…”