Så började det...

Så tidigt som 1554 tävlade de snabbaste av 3000 hästar i Valkenburg i Holland i en travtävling. Golden Whip, Hollands mest kända travtävling, gick av stapeln första gången 1777 på Soestdijk. Vid ungefär samma tid började Alexsey, Count Orlov, avla fina travare på sitt stuteri i Ryssland. Från hans hingst Barss kom Orlovtravaren som kom att bli grundaren till Rysslands travare.

Englands Norfolktravare vilka uppkom som ras 1750, var bara väghästar, men dess speed gjorde att de började användas i vägtävlingar som ett tidsfördriv för sina ägare. De flesta tävlingarna var på en förbestämd distans under en specifik tid.

Trav i Nordamerika kommer också ur tävlingar på vägarna, men under tidigt 1800-tal fanns det travbanor i USA. Yankee travade en mile på banan i Harlem , New York 1806 på 2.59. denna tid sänktes av en odöpt travvalack från Boston på Hunting Park i Philadelphia 1810. Under mitten av 1800 tävlades det också i trav på landsmarknader i USA och boskapsmarknader i öst och centrala Kanada.

1840 var trav en organiserad sport i New England, och en ny era var på väg.. 1871 var Grand Curcuit, från början känt som Quadrilateral Trotting Combination, grundades och växte från 4 till 23 banor. 1879 grundades varmblodstravaren på kriterierna 2.30 på en mile i USA.

Evolutionen av varmblodstravaren och dess inflytande på världen trav berodde på styrka av den engelska fullblodshingsten Messenger, importerad till Philadelphia 1788. Han kom att bli både en stor tillgång för amerikanska fullblodet genom sin obesegrade sonson Eclipse, men blev också odödlig inom travsporten som far till fullblod som blev travhingstar. Tio av hans söner blev ledande hingstar under tidigt 1800-tal och hans sonsonson Hambletonian 10 född 1849, gav 1331 söner och döttrar mellan 1851 och 1875 och utklassade alla andra travlinjer i USA. Han grundare linjer som var så dominanta att alla amerikanska varmblodstravare i resten av världen kan spåras tillbaka till honom.

Den amerikanska passgångaren kommer från en annan linje än vad travaren gör. Passgångaren finner sitt ursprung i Narragansettpassgångare, en ridhäst som försvann 1850, och från Canuck från Franska Kanada. Travaren började i öst, men det stora tillväxten av passgångare var i mitten av västra USA och i södern, speciellt i Ohio, Indiana, Kentucky och Tennessee. Innan passgångaren blev populär under sent 1800-tal var det en föraktad häst
Ur Encyclopedica Britannica
 

Världsomfattande spridning

Travet spred sig snabbt och introducerades i Frankrike 1836. I Italien hade det funnits vagnstävlingar sedan 1808, men introduceringar av de franska blodet gjorde sporten mycket mer populär precis som i Belgien och Holland. I Sverige började körsporten på 1880-talet och Australien och Tyskland senare det århundradet. Det vara bara till Storbritannien som den aldrig kom. Blod från USA kom till Australien och New Zeeland, men sporten vart inte riktigt populär där förrän på 1900-talet.

Då amerikansk travsport flyttade från marknader till permanenta banor gjorde hästar som Lady Suffolk, kallad ”Old Gray Mare”, Flora Temple ”the Bobtailed Mare” från den kända sången ”Camton races”, de legendariska Goldsmith Maid och Dexter och speciellt Maud S. att det ledde till en världsomfattande spridning av amerikanskt blod.
En rival till Lady Suffolk, valacken Americus, hade gjort stor framgångsrik invasion emot engelska vägtravare på 1850-talet, och under samma årtionde hade travstona Lady Pierce och Miss Bell exporterats till Frankrike där de båda tävlade bra. Lady Pierce gav linjen som ledde till Fuchsia, den bästa tidiga travaren av det franska blodet. Då 1800-talet var till ända fanns det amerikanskt blod i alla travnationer i världen. Under 1890-talet hade 2000 amerikanska varmblod blivit exporterade vid 1898, och 1903 var antalet 3000. Amerikanska influenserna kommer att fortsätta vara dominanta. Bara i Frankrike och Ryssland fanns det undantag. Orlovtravarna fortsatte vara dominanta i Ryssland och i Frankrike hade sina egna halvblod från Normandy. Fransmännen stängde sina stamböcker för importerade hästar 1937.

”Den Stora Fyran” kom på 1870-talet: Mattie Hunter, Sleepy Tom, Rowdy Buy och Lucy och 1897 kom också den första hästen under två minuter: passgångaren Star Pionter. Dan Patch var omåttligt populär under det tidiga 1900-talet och han gjorde mycket för att få även passgångarna populära.
Källa: Ridsport

Amerikanska travarens historia

Ideén till att föda upp snabbtravande vagnshästar kom genom improviserade löpningar på gatona i städerna vid mitten av sjuttonhundratalet fram till artonhundratalet. De första amerikanska hästarna som deltog i travlöpningar var från landet men även besläktade med de brittiska norfolk- och lincolntravarna. De kallades för Canadian eller Nagansett Pacers. Hingstar från de koloniala varianterna kom att grunda de beryktade familjerna som exempelvis Copperbottoms och Hyatogas. Men de överträffades snart av morganhästar, t ex berömda hästarna Green Mountain Morgan. I skapandet av den amerikanska travaren har sedan dessa familjer och champions haft en framträdande roll.
Stamfader till rasen är den engelska fullblodshingsten Messenger, född år 1780. Han importerades till USA år 1788. Messenger har direkt eller indirekt genom sina ättlingar fått ett mycket stort inflytande på rasen. En annan häst som bidragit till utvecklingen av rasen är norfolkhingsten Bellfounder, som importerades till USA år 1822 för att undvika för mycket inavel.

Det viktigaste inflytandet på den amerikanska travarens utveckling hade hingsten Rydsyck's Hambletonian, Hambletonian 10, som uppträdde år 1849. Rydsyck's Hambletonian var starkt inavlad på Messenger och går tillbaka på honom både på fädernet och mödernet. Hela 90 procent av alla amerikanska travare härstammar från honom. Han har 1.300 föl efter sig och tre av dem har är stam till de fyra nuvarande blodslinjerna:

Happy Medium ( Peter the Great-linjen) (Bingenlinjen) samt George Wilkes (Axworthy- och McKinney-linierna).

Den officiella stamboken upprättades år 1871 och den heter "Standard Bred Sires and Dams".

Den amerikanska travaren benämns "The Standardbred" i sitt hemland. Förr testade ostartade travare för att se om de kunde trava en engelsk mil inom en viss -standard- angiven tid innan de kunde få tillstånd att delta i offentliga löpningar. Denna standard ligger idag på 2 minuter och 22 sekunder.

Även passgångare benämns som standardbred. I USA arrangeras särskilda löp för passgångare eftersom dessa inte tillåts i travtävlingar.

Exteriör

Färgerna som förekommer är fux, brun, svartbrun, svart och i sällsynta fall finns också skimmel och rödskimmel. Mankhöjden kan vara allt från under ponnymått till ca 165 cm. Den amerikanska travarens huvud är ofta oädelt, något stort och långt. Det har livliga ögon, och tydliga käkar, ibland något konvex nosprofil och långa öron. Halsen är lång, platt och rak. Manken är muskulös men inte speciellt utpräglad med en lång vek rygg. Korset är långt, brett stupande och överbyggt med tydliga, långa sittbensmuskler, idragen buk, stupande bogar med muskelfyllda och i riktig "travarvinkel" till de långa överarmarna. Benen är smäckra med korta skenben och mycket lågt ansatta hasar. Alla fyra benen har ofta långa stupande kotor med välformade hovar och benställningen är oftast kohasig.