”Jag har blivit mycket bättre sen vi träffades”

Matteus Lillieborg har de senaste åren fått en allt mer framträdande roll i travsändningarna i TV4 och TV12.

Clara Jonasson har med ett par veckor kvar av 2016 kört in drygt 1,6 miljoner kronor.

Där, på hästgården i Slöinge några mil utanför Falkenberg, står de.

De har två olika uppväxter, kommer från två skilda delar av Sverige. Hon från en hästgård på landet, han från en stökig förort. Hon morgonmänniska, han kvällsmänniska.

Vad har fört dem samman – hur- och var började deras resa?

Sportbladet har gått på djupet hos trav-Sveriges kanske hetaste kärlekspar.

Skulle nobba jobb – i USA

Matteus Lillieborg växte upp i Stockholm med en pappa som travtränare, tidigt började han springa i stallarna och det var liksom oundvikligt att den då, lille grabben, skulle komma in i travsporten. Det blev några försök som travkusk, men med stenhårda krav på sig själv lades den karriären tidigt ner. Istället var det något annat som Matteus drömde om.

– Jag visste redan när jag var 14-15 år att jag ville jobba med trav-tv, det har jag egentligen vetat hela tiden och mitt stora mål har alltid varit att börja jobba på Kanal 75, det var det jag drömde om, berättar han.

Efter att han gått ut skolan provade han på att vara travjournalist under ett par år, och sedan började ”jakten” på att komma in i Hästsportens Hus, där Kanal 75, som producerar travsändningarna i TV4 och TV12, huserar.

– Jag låg på dem under flera år och det hände ingenting, jag mailade, ringde, och jag tjatade och höll på, och de tyckte nog att jag var väldigt jobbig som låg på så mycket hela tiden. Sedan fick jag chansen att göra ett tv-test hos dem i början av 2012 och det gick jag in stenhårt för, jag pluggade dag och natt i två veckor och kunde allting utantill. På den vägen är det, säger Matteus och fortsätter:

– En person som jag har väldigt mycket att tacka för är Pär Carlsson som då arbetade på Kanal 75, han tog hand om mig och såg till att jag utvecklades åt rätt håll. Utan honom hade jag inte varit någonting, han har betytt allt för min karriär.

När man tittar på tv-sändningarna med Matteus Lillieborg så utstrålar han självförtroende och en självsäkerhet, få förunnat för hans ålder. Bakom den fasaden har det gömt sig något annat.

– Första året på Kanal 75 var faktiskt väldigt jobbig, jag älskade jobbet och ville inte göra bort mig, och jag minns att jag var väldigt rädd för att göra fel. Det här har betytt så mycket för mig och jag var rädd för att någon skulle bli missnöjd med mitt jobb och att jag skulle få sparken.

Riktigt så blev det inte.

– Men det är ändå först nu det senaste året som det lagt sig, den där rädslan. Men det värsta jag vet är att göra fel, har jag exempelvis råkat säga han om en hon så kan jag gå och må dåligt över det i veckor. Men, i mitt läge så går det inte att trycka på delete, det går inte att radera, och har jag sagt något i en sändning så har jag. Och det är lite som med tävlingshästar, man kan inte vara på topp varje gång, även om vissa, både människor och djur, kan ha olika standard på sin lägstanivå, säger Matteus och fortsätter:

– Jag är lite av en perfektionist och i det fallet är jag nog rätt misstolkad, jag framställs som lite att jag går lite väl mycket på improvisation, men jag tror jag vet mer än vad folk tror att jag vet. Du kan inte improvisera om du inte vet någonting, jag skulle aldrig kunna improvisera på samma sätt i något ämne som jag inte kan i grunden på det sättet som jag kan trav.

Att Matteus Lillieborg älskar sitt jobb går det inte att undgå att se på honom när han pratar om det.

– Om någon skulle ringa mig och erbjuda mig 500 000 kronor i månaden på något toppjobb i Los Angeles så skulle jag inte ta det. Jag skulle inte byta bort mitt jobb eller det liv jag lever i dag mot någonting. Jag är väldigt glad och oerhört tacksam att jag har fått det här förtroendet av Kanal 75.

”Nog den med sämst självförtroende”

Nyligen blev Matteus hyllad som den mest lysande stjärnan i trav-tv av den mycket välrespekterade travjournalisten Lennart Persson. Själv ser han sig inte som någon stjärna.

– Verkligen inte, jag känner mig precis likadan som innan. Jag är nog den i tv-branschen som har sämst självförtroende i hela Europa. Jag känner mig inte bättre än någon annan.

Bredvid Matteus Lillieborg står Clara Jonasson och ler. Travtjejen som tv-reportern fick jaga elva gånger innan han fick napp.

– Vi träffades lite på travet till att börja med, och efter alla mina försök så löste det sig bara av sig självt. Jag tror att jag har hittat tjejen i mitt liv, och jag tror man känner det. Jag tror det löser sig hur man än gör när man träffar den rätta, och så känns det i det här fallet. Clara betyder väldigt mycket för mig, jag tycker själv att jag blivit bättre i jobbet sedan jag träffade Clara. Det är nog den starkaste utvecklingskurva jag haft.

Varför tror du det är så?

– Vi har så bra liv tillsammans, det är tryggt och bra, och det är en trygghet som jag tror alla människor behöver och det hade jag inte innan. Nu har jag den och då mår jag bättre, äter bättre, sover bättre, och känner mig lugnare. Det har ju med välmående att göra, allting hänger ihop. Det är likadant med mitt jobb, det har förändrat mig lite som person, åt alla möjliga håll.

Med trav-tv som sitt yrke och med en travkusk som tjej, dessutom boendes på en hästgård, så förstår man att det är mycket som handlar- och kretsar, kring just travsporten.

– Jag kör nog 13-14 turer i veckan med hästarna, hjälper till med lite allt möjligt i stallet också. Framför allt har vi också två fölston, nästa år tre, och det tycker jag nästan är det roligaste med hästarna, att ha egna uppfödningar. Det är någonting att uppleva, att ha hästarna på gården, man kan gå ut och klappa dem, man kan gå ut och bara titta på dem, och det är en väldigt stor grej för mig.

Olyckan fick in henne på travet

Vem är då tjejen som fått tv-reportern att må mycket bättre? Vem är 20-åringen som kört in över 1,6 miljoner kronor hittills under 2016, med 33 segrar och en SM-titel. Att hon är dotter till proffstränaren Camilla Jonasson vet vi, men sen då?

– Från början var jag inte alls intresserad av travet, jag började rida när jag var väldigt liten och höll på med fälttävlan och hoppning, men travet var inte alls intressant. Mamma har försökt få in både mig och min syster i travet och vi tog ponnylicens bägge två när vi var små, men då tyckte jag inte att det var speciellt roligt, berättar Clara Jonasson.

En olycka i hoppningen medförde att hon blev hinderrädd, på den vägen kom hon in på travet. I dag har hon en stor kundkrets och får köra- och rida många lopp, åt många tränare.

– Konsten är nog att inte säga nej till någon styrning, jag tror det är därför jag fått den kundkrets jag har, att visa att man vill. I början var det framför allt så att jag åkte på allt, nu i dag så får man rensa lite då jag inte kan vara borta sju dagar i veckan då vi har hästar här hemma på gården, men i början spelade det ingen roll om det var en häst i sista loppet på Kalmar en fredagskväll som på förhand var chanslös, jag åkte ändå och jag var glad för varje styrning jag fick, precis som i dag.

Men du måste ju ha gjort en hel del rätt också, med tanke på dina resultat?

– Så är det väl, något rätt har man väl gjort. Men jag tror också det handlar om att vara trevlig, att kunna erkänna sina misstag, och framför allt visa intresse. Många kan vara sådär att de tycker det är tråkigt att åka iväg med en på förhand chanslös häst, jag tycker istället att man får se det som en erfarenhet och jag har också lyckats skrällt med någon man inte trodde hade någon chans innan loppet.

Clara Jonasson nämns oftast som kylig i loppen, att hon inte förivrar sig. Det tror hon själv kan komma, just för att hon valt att köra de flesta hästar.

– Allting kring resultat handlar så klart om att få chansen på bra hästar, men jag tycker själv att jag är rätt duktig på att smyga med hästarna, och jag tror det kommer från att jag fått göra det från början. Jag har fått börja med de kanske absolut sämsta hästarna, och då får man lära sig att smyga och köra spårsnålt, och jag tror det är därifrån min kyla kommer.

Många duktiga lärlingar inom trav-Sverige försvinner en del när de kommer upp i 25-30 års ålder, hur ser du på din framtid?

– Min dröm är att bli proffstränare, sedan får man se om man lyckas utveckla de stegen också, än så länge har utvecklingskurvan bara pekat uppåt, men jag vet att det kan komma svackor också. Men jag tycker att jag har förutsättningar till att bli proffstränare, med gården här hemma, och mammas hästägare som förhoppningsvis vill satsa vidare när hon väljer att sluta.

Pojkvännen satte press – i tv

Den största segern som Clara Jonasson tagit under året är SM-titeln i monté på Åbytravet, och det var inte bara SM-guldet som gjorde segern speciell. Inför loppet målades bilden upp att allt annat än seger var ett misslyckande, och pojkvännen Matteus Lillieborg lovade i stort sätt seger i TV4 kort innan loppet.

– Klart det var speciellt, jag kände att lyckas vi inte i dag är det helt och hållet mitt fel, alla hästar kan vara sjuka, men i och med förhandssnacket så pekade allt på seger. Jag blir väldigt sällan nervös, men då kändes det lite extra när jag red upp till defilering. Nervositeten släppte så fort man red upp till start och då är det bara roligt, men det kändes helt klart lite extra när vi vann, med tanke på pressen jag fick.

Stor del av den pressen såg Matteus Lillieborg till att ge henne, killen hon delar vardagen med.

– Det är nog inte så många i vår ålder som träffas så mycket som vi gör, vi gör allt ihop, och framför allt är det väldigt mycket trav- och hästar. Det kunde jag inte tro att det skulle bli så här bra, speciellt inte då vi är väldigt olika som personer.

Hur då?

– Matteus är lite mer åt det slarviga hållet, och jag är nästan pedantisk. Han är kvällsmänniska, och jag är morgonmänniska. Men, det är det som gör att det fungerar så bra, vi kompletterar varandra, säger Clara Jonasson.
Se nedan, för vad vet de om varandra?

Läs mer hos Trav 365 på Aftonbladet
”Jag har blivit mycket
bättre sen vi träffades”

Dela inlägget till dina vänner!