– Krävs något extra för att duga på V75

För två veckor sedan tog han första V75-segern på fem år.

När finalerna körs på annandagen kan det vara dags igen.

– Hästen är bra nog att vinna, det vet jag, säger Joakim Wallin om sin nye reklamhäst Global Signature.

Winter Burst innebär att det körs V75 varje dag fram till årsskiftet.

Men den sportsliga pärlan bland dessa omgångar är utan tvivel Solvallas traditionsenliga finaler på annandagen med minimum 200 000 kronor i förstapris i varje V75-avdelning.

För Joakim Wallin skulle en seger med Global Signature innebära årets största prischeck och ett kvitto på att 2016 blev säsongen då en nedåtgående spiral vändes uppåt.

– För två-tre år sedan fick jag in ett par hästägare som ville satsa. Då blev som en nystart, nästan som att börja från noll igen. Jag gjorde mig av med de flesta av starthästarna och kunde istället köpa in nya unghästar. Det är nu vi börjar se resultaten, berättar Wallin som hade sina hittills bästa år som tränare i början av 2000-talet vilket kulminerade i att han plockade fram stjärnan Dumle Loss – nästan fyrfaldig miljonär och SM-vinnare 2005.

Någon häst av den kalibern har det inte blivit sedan dess och när Global Signature skar mållinjen som vinnare på Färjestad 10 december var det på dagen fem år sedan den förra V75-vinnaren Nimbus Hackstable.

– Man önskar ju att det kunde ske lite oftare. Samtidigt måste jag säga att det blivit tuffare på V75. Tidigare kunde en medelmåttig häst med lite tur slå till och vinna även där, men idag krävs det något extra för att duga. Hästarna överlag har fått en högre standard de senaste fyra-fem åren.

”Aldrig haft så bra material”

Och det är till den standarden som Wallin nu ska anpassa sig med sitt unga garde.

Rörelsen på totalt tolv hästar bedriver han ensam förutom hjälp med inkörning av ettåringarna som i år varit två till antalet.

Tre ostartade tvååringar och lika många treåringar står redo att förbättra stallets siffror under 2017.

Siffror som de senaste åren varit nedåtgående med bottennappet i fjol då det blott blev fyra segrar på 63 starter och rekordlåga 391 200 kronor inkört.

I år har det blivit ännu färre starter, 53 när dessa rader skrivs, men med den betydande skillnaden att man nått vinnarcirkeln vid tio tillfällen.

– Eftersom det blev få starthästar kvar när vi började om det är inte konstigt att resultaten ser sämre ut. Men nu har jag jättefina hästar i stallet, jag vill påstå att jag aldrig haft så bra material som just nu.

Inte ens under dina mest framgångsrika år?

– Nej. Jag hade inte så många hästar i träning då heller och framförallt var de billiga att köpa. Sedan hade vi tur som fick fram en del talanger ändå. Men hästarna jag har nu har jag kunnat handla för en helt annan prislapp. Se på Global Signature som är efter Muscle Hill, sådana stamtavlor har jag aldrig jobbat med förut. Det är klart att det blir lite enklare när man får handla bra hästar från början. Även om det samtidigt betyder större press så känns det väldigt bra att gå till stallet varje morgon.

Är det roligare nu än det varit de senaste åren?

– Ja, eller det ska jag inte säga egentligen. Jag tycker att det är roligt med djur, det är därför jag håller på med det här och jag har haft roligt i alla år. Men det är klart att det blir extra trevligt att jobba med fina hästar.

Fick tillbaka spänsten

Den häst som visat mest på tävlingsbanan efter ”nystarten” är Global Signature som klarade V75-debuten på bästa sätt när han tågande runt konkurrenterna i tredjespår på slutrundan.

– Det var en härlig seger. Men jag visste att hästen var så bra. Han lovade väldigt mycket i fjol innan han började galopperade i slutsvängen flera gånger. Det tog tid innan vi hittade felet i en testikel som krympte och förmodligen gjort att hästen fått ont i vissa situationer. Men sedan vi tagit bort den fick han problem med ischias istället. Det var inte förrän i höstas som jag började känna att fått tillbaka den riktiga spänsten i steget igen.

Men även om framgångarna kommit de senaste månaderna så har Global Signature fortfarande en svag punkt i slutsvängen.

– Ja, det hänger kvar och är nog mest mentalt numera att han vill springa ner i banan. För tre starter sedan tog han ett par galoppsteg där och även senast var han lite kantig den biten. Problemet är när han kommer i tredjespår och det går fort. Sitter han längre ner är det aldrig några problem.

Hästen har även tappat travet lite till slut i sina två senaste starter, hur ser du på det?

– Näst senast tror jag att förklaringen helt enkelt var att han blev muskeltrött. Han hade stått över lite träning inför det loppet. Senast var han inte alls trött, däremot var banan ganska stum så han kanske borde haft ett par sulor på sig fram. Det kommer han att få på måndag. Man ska tänka på att jag lättat hästen väldigt mycket i balansen under säsongen, från tunga järnskor med sulor som han hade i våras till lätta aluminium.

Håller han formen?

– Ja, det ska han göra. Vi har haft lite dåliga träningsförhållanden hemma, därför tog jag in honom till Mantorp och körde i morse (tisdag). Det var bara ett underhållande jobb på 1.30/3 000 meter men det visade ingenting som säger att han ska vara sämre.

Ändrar du något förutom att sätta på sulor?

– Nej. Hästen gick med norskt huvudlag för första gången senast och svarade mycket bra på det. Vi har varierat med vanlig vagn och Custums jänkarvagn utan att jag märkt någon skillnad. Senast hade han det senare och det blir samma nu.

Hur ser du på uppgiften?

– Givetvis är det tuffare i finalen, men jag har en häst under utveckling som är väldigt stark och har fin löpskalle. Han tål att göra jobb själv, har inget emot om banan skulle bli krävande och kan absolut vinna om det stämmer på vägen.

Läs mer hos Trav 365 på Aftonbladet
– Krävs något extra
för att duga på V75