”Man får nypa sig i armen varje dag”

Det började som ett vanligt hästintresse, men istället för hästhoppning och dressyr blev det trav.

Och intresset har tagit Paula Ahlström från jobbet som hästskötare – till tv-rutan.

– Man får nypa sig i armen varje dag för att man lever sin dröm, säger hon till Trav365.

Många inom travet har fått intresset för sporten genom familjen, men inte Paula Ahlström. Istället för blodsband är det miljön som fått in henne i travvärlden. Hon bodde i stort sett granne med Mantorps travbana.

– Jag började som många andra på ridskola vid 6-årsåldern. Men eftersom man bodde så nära Mantorp gick jag till travet varje dag efter skolan. När jag var 13 år gammal tog jag hand om Ina Scot varje dag och hjälpte till och pysslade med henne, säger Paula.

”Drömmer då var…”

Intresset ledde till att Paula började jobba hos Kjell Dahlström efter grundskolan. Något som hon faktiskt inte alls tänkt från början.

– Jag skulle börja på hotell- och restaurang-linjen men när jag fick frågan om jag ville börja jobba med Helen (Johansson, kusk som tog historisk seger med Ina Scot i Prix d’Amérique) så var valet lätt.

Paula jobbade för Tranåstränaren i fem år innan det blev dags att ta nästa steg. Då läste hon in gymnasiet, gick på högskola och hamnade på en reklambyrå nere i Malmö.

– Jag hade hela tiden sagt att innan jag skulle jobba med hästar, så skulle jag utbilda mig, men så blev det inte riktigt. Men jag är glad att det blev som det blev. När jag pluggade kändes det som rena semester jämfört med hur det är att jobba med hästar. Drömmen när jag läste media och kommunikation var att få jobba på Svensk Travsport, berättar hon för Trav365.

”Blev språngbrädan för mig”

Men utbildningen ledde inte till en kontorsstol hos Svensk Travsport, utan till vinnarcirkeln på Jägersro.

 – Jag såg en annons i Travronden att de sökte folk till sportavdelningen på Jägersro. Och jag fick jobbet. Det var helt klockrent, att få jobba så nära sitt intresse varje dag. Där fick jag dels lära mig se på loppen på ett helt nytt sätt, och sedan fick jag nöta intervjuer i vinnarcirkeln. Sen drog vi igång ett samarbete med Kanal Lokal där vi gick igenom en massa inför omgångarna på Jägersro.

Var det ditt första tv-jobb?

– Nej, det var när jag höll på och läsa in gymnasiet. Då gjorde jag tio till 15 femminutersprogram med söndagstrav för TV4 Öst. Men det var Jägersro som blev språngbrädan för mig.

Så hur kom det sig att du hamnade i tv-rutan igen?

– De ringde från Kanal 75 och frågade om jag ville prova. Först gjorde jag travgalan, sedan ett tipsprogram, 800 grader, där jag satt i en bastu med Timo Nurmos och gick igenom omgången.

Paula berättar att det dock var när de ringde och sa att hon skulle göra lunchtrav i Bollnäs – som hon verkligen kände att det var skarpt läge.

– De ringde kvällen innan och sa att jag skulle åka. Och allt var nytt. En bana jag varit på en gång tidigare med kallblod jag aldrig sett och människor jag inte träffat. Då kan jag säga att jag hade prestationsångest. Jag hade inte fått gå bakom och lära mig något utan det vart direktsändning direkt.

”Känslan helt obeskrivlig”

Elddopet avklarades dock galant och Paula minns att hon även fick till en värmningsvinnare.

– Känslan när man åkte hem var obeskrivlig. Men det är när man fixar sådana här grejer som man växer. Och att jag klarade det var nog avgörande för att jag fick fortsatt förtroende för rätt omgående därefter fick jag göra V86. Sen var det bara att jobba på och redan efter ett halvår fick jag göra V75.

Vad är det bästa med att få jobba med trav i tv?

– Att man får jobba med sitt absoluta intresse. Det är ett privilegium. Redan när jag började på Jägersro tänkte jag ”herregud, kan jag ta betalt för det här? Det här skulle jag gärna göra när jag är ledig”.

Och vad är mindre roligt?

– Att jobba i tv är ett prestationsjobb. Man blir bedömd hela tiden vilket är jobbigt. Visst, samtidigt är det motiverande, men det är långa sändningar och efter att ha jobbat känner man sig helt urvriden.

Hur är det att vara kollega med sin make (Paula är gift mer tv-profilen Per Skoglund)?

– Per har alltid varit ett jätteviktigt bollplank för mig. Innan vi blev ett par var han en viktig person som gav mig feedback och som alltid kommit med råd och pepp. När vi jobbar är det professionellt och den person han är i tv-rutan är han inte hemma – då är han inte lika uppstyrd. Att vi båda jobbar med samma saker är en stor fördel. Vi har en förståelse för hur jobbet är.

Nu har ni en son, Ossian, tillsammans. Hur hinner du med gård, hästar, jobb och barn?

– Jag har gjort ett val att vara mer hemma. Men det känns bra. Jag har fått göra två-tre elitlopps-sändningar, derbyn och olika tipsprogram. Jag har fått göra de stora jobben vilket gör att jag känner att jag verkligen vill prioritera Ossian.

Och när det inte är jobb eller familj – vad gör du för att återhämta dig?

– Då är jag i stallet. Vi har sju hästar på gården och då krävs det allt från att man ska byta 300 hagstolpar till att stallet ska målas och hästarna ska tränas. Men det är så vi har valt att ha det. Det är något speciellt med hästar och jag skulle se det som oerhört svårt att vara utan.

Vad är drömmarna framöver, hur ser framtiden ut?

– Att våra hästar ska komma igång och tävla på ett bra sätt. Man vet aldrig vad som händer, men jag hoppas att jag ska få fortsätta med att jobba med trav-tv. Att kunna fortsätta kombinera barn, hästar och jobbet. En annan dröm är kanske att få göra en egen dokumentär om något inom travet. Men jag har verkligen svårt att se ett annat liv framför mig än det jag har nu. Man får nypa sig i armen varje dag för att man lever sin dröm.

Läs mer om trav hos Trav 365 på Aftonbladet