Prästen (Fjärde delen)

SVALMARK

Han satte ner vinaren med en smäll och vred av skruvkorken. En mugg hittade han i papperskorgen och slog sedan i till bredden. Han lyfte förtäringen och började mumla något ohörbart. Jag böjde mig fram för att höra, men han sa inte mera utan drack halva muggen i ett svep. Sedan andades han och tömde resten. Prästen sjönk tillbaka i sätet och en vidrig rap undslapp honom. Det var så korset ville slita sig från sin kedja.

– Vad var det du mumlade om, undrade jag. Han skakade huvudet.

– Det skulle du aldrig förstå, svarade han och sträckte sig efter flaskan.

– Berätta nu, tjatade jag ivrigt. Han slog i igen och tittade länge in i mina ögon. Sedan kom det.

– Smärtan i att födas går inte att erinra utan får återspeglas i det tungsinne som livet skänker. Jag svalde min ramlösa och försökte fånga landskapet utanför. Det gick inte.

– Nä, det förstod jag inte, sa jag.

– Jag sa ju det, viskade han samtidigt som han böjde sig fram över bordet.

– De orden drar in genom en liten glipa i min taskigt läkta fontanell varje gång jag öppnar en ny flaska. Och de dryper över hjärnan och tvingar sig ut genom munnen. Det går inte att hejda. Jag såg att det betydde mycket för honom, men kände inte att det var något jag kunde engagera mig i. Jag ville veta mera om hästarna. Och jag hade börjat känna en lustigt gnagande känsla som hade sitt ursprung i hans annorlunda kunskaper. Det var som om en irritation sakta spred sig.

– Vad har du att säga om fjärde loppet, undrade jag. Han skakade huvudet och såg ganska ointresserad ut.

– Det skulle du förmodligen inte heller förstå.

– Kom igen nu. Du sitter har och suger i dig mitt vin. Då får du också berätta mera.

– Ditt vin, undrade han. Du hade inget när jag frågade, den har flaskan har jag hittat. Han skrattade så jag ville smälla till honom med knytnäven rakt över den där förbannade snorkranen. Det hade sett snyggt ut om jag våldfört mig på en kyrkans man i en tågkupé någonstans i södra Sverige. Självklart blev det inte så. Jag är av en sansad natur. Och prästen såg så packad ut att knytnäven förmodligen hade blivit bakis om jag klippt till.

– Fjärde loppet, sa han plötsligt. Vinaren var på väg att bli tom. Pappmuggen fylldes och tömdes och jag hade för en stund sjunkit in i mina egna tankar.

– Det är då som farliga saker börjar hända. Du är inte längre dig själv, fokuset är plötsligt borta. Munnen blir torr och du börjar undra. Men det är bara början. För undrandet föder tvekan och tvivel, och tvivlet föder misstro och misstro föder… Han blev tyst och tittade på mig, uppmanande, som om han ville att jag skulle svara.

– Jag vet inte. Irritationen kom krypande igen. Eller om det var en annan känsla. Det var svårt att sätta fingret på, men han väckte en sjuka inom mig. En aning om att inte äga, eller ens ana det som var självklart för honom.

– Det är klart att du vet, sa han. Det kan jag se i dina ögon.

– Lägg av, sa jag.

– Du känner det nu. Var ärlig mot dig själv så kommer det. Misstro föder… Jag förblev tyst, svart och tung var blicken när jag bestämde mig. Med en suck som hördes ut till korna i hagen utanför sa jag det.

– Misstro föder avund. Prästen nickade gillande och grep sitt kors.

– Så är det, sa han. Avund tar överhanden. En stark avund som inte är annat än regelrätt självömkan. När du sitter med kupongen och tankarna och läser vad andra verkar veta börjar undrandet, och tvivlet på den egna förmågan kommer smygande som en tandvärk. Och sedan är det kört. I tidningar kan man läsa om de som lyckats att vinna. Men själv lyckas man aldrig. Det blir en småslant på bongen någon gång ibland. Man låtsas glädjas åt andras vinster, men det är med mörkt sinne och avundsjukan prickig på tungan. Det blir ett låtsasleende som alla genomskådar. Jag svarade inte. Han äcklade mig med sina förbannade insikter, och jag funderade på hur jag skulle bli av med honom.

– Det kan du inte, sa han.

– Vadå?

– Bli av med mig. Du kan inte det förens vi kommit till sista loppet. Och då ska du få den här. Han höll upp travbongen som han skrivit något på varje gång vi pratat om ett lopp.

Fortsättning följer…

Nicklas Svalmark