Stefan Hultman på bättringsvägen

stefan hultman

I oktober i fjol drabbades travtränaren Stefan Hultman av en hjärtinfarkt.
Sedan dess har det varit tyst.
Travprofilen har varit sjukskriven och i sju månader har trav-Sverige undrat: Hur är det med Stefan Hultman?
På onsdagen kom samtalet vi väntat på.
Stefan Hultman berättar att två-tre veckor efter hjärtinfarkten drabbades han av Myastenia Gravis (MG) – en muskel- och nervsjukdom.
– Att sitta i en stol, inte kunna prata, inte kunna se, inte kunna titta på tv, inte kunnat följa travet – så har min vinter varit. Samtidigt är man helt klar i huvudet…det har varit värst. Det var som att jag blev 100 år över en dag, säger Stefan Hultman i en mycket känslosam intervju.

Det är Stefan Hultman själv som tar kontakt via sms och någon minut senare har vi telefonkontakt.
Stefan Hultman är på bättringsvägen.
– Min kropp har inte fungerat på ett halvår. Läkarna säger att jag får räkna med sex månader till som kommer vara väldigt jobbiga, men sedan om två-tre år ska jag kunna leva ett normalt liv igen.
– Jag åkte ju på en hjärtinfarkt och det var egentligen inte så farligt utan jag klarade den och fick komma hem och vila. Men sedan efter två-tre veckor började vänstersidan på mig att hänga och man trodde ett tag att det var stroke, det blev ilfart till sjukhus. Där konstaterade man istället att jag drabbats av Myastenia Gravis. En sjukdom jag aldrig hört talas om, säger Stefan Hultman.

1 800 har sjukdomen i Sverige
Myastenia Gravis (MG) är en muskel- och nervsjukdom som kan slå ut många av kroppens funktioner. Omkring 1 800 personer i Sverige har sjukdomen men man misstänker att siffran troligen är högre då många med lindriga symptom inte får diagnosen.
I Stefan Hultmans fall handlar det inte om några lindriga symptom.
– Jag vet inte så mycket egentligen, men i mitt fall slog sjukdomen ut hela kroppen: jag kunde inte prata, jag kunde inte tugga, fick problem med andning. Den slår helt enkelt ut musklerna, signalöverföringen från hjärnan till musklerna fungerade inte, och jag blev stillasittande. Den här vintern…jag kan inte beskriva med ord, det har varit fruktansvärt.
– Att sitta i en stol, inte kunna prata, inte kunna se, inte kunna titta på tv – så har min vinter varit. Samtidigt är man helt klar i huvudet…det har varit värst, säger Stefan Hultman.

Prognosen god
Många människor inom travet har under det senaste halvåret hört av sig till Stefan Hultman.
– Men jag har inte kunnat svara. Jag har inte kunnat prata, inte ens få ihop ett sms för att kroppen inte fungerat. I dag vill jag passa på att tacka alla som hört av sig och stöttat.
I dag är alltså prognosen god, även om MG inte går att bota så går sjukdomen att behandla.
– Troligen måste de ta bort brässen, en körtel bakom bröstbenet. Annars äter jag mycket medicin och en del med kortison som gör att man svullnar i ansikte händer och fötter. Senaste veckorna har jag blivit betydligt bättre och talet har kommit tillbaka, innan hängde mungipan och jag bara sluddrade, berättar Stefan Hultman.
– Det här Inga roliga grejor så klart, men jag har den bästa expertis som hjälper mig. Jag har vinnarskalle och får försöka använda den. Läkarna peppar och säger att jag kommer bli frisk, men att det kommer ta tid. Just nu är det vad allt handlar om, att bli frisk – inget annat. Jag känner mig lite för ung för att bli pensionär, säger 52-åringen.

Imponerad av Maharajahs avkommor
Stefan Hultman är i dag så pigg och kroppen fungerar så att han till och med har kunnat följa travet igen. Sporten och hästarna som han fortfarande brinner för.
Solvallatränaren har vunnit allt under 2000-talet: Elitloppet, Prix d’Amerique, Kriteriet, Derbyt och så vidare. Den häst man förknippar honom mest med är förstås den folkkäre superstjärnan Maharajah.
– Jag gläds enormt att se ”Marres” avkommer. Det är helt otroligt vad fina de ser ut. Det är några som imponerar, några riktiga klasshästar.
Sjukdomen har gjort Stefan Hultman motvilligt isolerad. Han kan fortfarande inte gå ut med hunden, inte gå ner till den egna bryggan, inte ens gå ut med soporna – men talet är tillbaka, han kan ta sig ut på uteplatsen och han kan äntligen se igen och titta ut över fjärden och Mälaren. Det största steget hittills, enligt honom själv, att han kunde ta steget och höra av sig igen.
– Det är ju det jag velat men inte kunnat. Tack än en gång alla som hört av sig, säger Stefan Hultman samtidigt som tårar rullar i bägge ändar av telefonlinjen när samtalet håller på att avslutas.

Dela inlägget till dina vänner!