Stora drömmar och framtidstro i Travsverige

framtidstro travet sverige

Framtiden är hennes – och hon ser inga hinder.
My Björn, 20, är en av många ungdomar med stora drömmar i Trav-Sverige.
– Det är klart att jag också drömmer om att köra Elitloppet och Prix d’Amerique – och att bli travtränare. Det är så stora drömmar att jag ibland blir rädd för dem.

Hennes glädjetårar, ungdomliga spontanitet och starka känslor grep tag i många hjärtan och gick rakt igenom tv-rutan för ett par veckor sedan.
My Björn körde sitt första lopp på Solvalla – och hon vann!
Bakom känslorna finns en ännu starkare historia.
– Min mamma gick bort i cancer när jag var 14. Loppet jag vann var Andreas Bergfeldts Minne, lärlingen som gick bort i samma jävla sjukdom. När de ropade att jag vunnit så tänkte jag på mamma: ”Hoppas att du ser mig nu”. Och det vet jag att hon gjorde, säger My Björn.

”Jag ringde mammas mobilsvar”
Det är sol, blå himmel och träden skiftar i vackra höstfärger när vi besöker Nygård utanför Nykvarn. Ett sträck med flyttfåglar passerar söderut samtidigt som vi hälsas välkomna av hästarna i närmsta hagen. Det känns som glada, nyfikna gnägg.
Här, hos Solvallatränaren Hans-Owe Sundberg, jobbar My Björn som lärling sedan ett par år.
– Jag är uppväxt i huset bredvid Hans-Owe, han och hela hans familj har varit ett stort stöd för mig när mamma gick bort.
– När mamma dog rasade hela min värld. Mamma var min bästa vän och hon planerade allt, när jag skulle äta eller vad jag skulle klä på mig. Pappa var ganska hög chef på Peab och reste mycket. Det innebar att jag plötsligt fick klara mig mycket själv.
– Jag ringde ofta på mammas mobilsvar för att höra hennes röst, men hon kom aldrig tillbaka.

Stöd av hästarna
I sorgen hade My Björn även stöd av sina hästar.
– Jag hade två hopphästar som jag tävlade med. Förutom att ta hand om dem skulle jag sköta skolan. Jag skolkade en hel del. Jag lyckades ändå komma igenom åttan och nian, men det var på håret. Hästarna har alltid varit en trygghet. När jag kommit hem och varit ledsen så har jag alltid känt mig behövd av mina hästar.
Om du skulle beskriva ditt förhållande till hästar?
– De finns alltid där. Hästarna är mina bästa vänner och de som ligger mig närmast hjärtat, även om kompisar också betyder mycket. Men är jag ledsen går jag till hästarna och stallet, jag ringer inte kompisarna.

Bytte hopphästar mot trav
Fram till för två år sedan var det rid- och hopphästar som var fokus för My Björn och hon tävlade bland annat i elitallsvenskan i hoppning.
Men så plötsligt bytte hon spår – till trav.
– Det var när båda mina hopphästar skadade sig, då sa pappa att jag skulle gå ner till Hans-Owe och testa att köra. Sedan dess är jag fast.
– Hans-Owe fixade också en egen häst till mig, Joline Eld. En häst jag fick leasa och som jag kunde lära mig med.
Tillsammans med Joline Eld tog My Björn körlicens och i augusti i fjol debuterade hon på tävlingsbanan med sin bästa kompis. En debut som slutade med ett tredjepris.
– Joline Eld är okomplicerad och en riktig läromästare.

Blev avstängd efter segern
Totalt har My Björn kört 17 lopp i karriären och segern i senaste starten var hennes första triumf.
– Det är det största jag varit med om över huvud taget. Jag blev bara så himla glad och alla känslor bara kom. Tårarna kom ofrivilligt men det är ändå skönt att gråta.
– Jag fick så många grattis och när stjärnkuskar som Erik Adielsson och Jorma Kontio gratulerade kändes det helt sjukt: ”Va, de såg att jag vann! Shit, att de hade sett lilla mig”. Det var dessutom mitt första lopp på Solvalla. Bara det var sjukt stort. Att lilla jag skulle köra på Solvalla var något jag bara drömt om. Det var V86 också, det känns fortfarande konstigt att bara säga att jag kört på V86 – och att jag vann!
Men det fanns även smolk i glädjebägaren. Domarna på Solvalla dömde My Björn till drygt sex veckors avstängning för sitt sätt att driva hästen Claude Guegan och för att hon inte höll rakt spår över upploppet.
– Jag blev för ivrig, sedan fick jag inte av huvan, jag ryckte och slet men den bara satt kvar. Måldomarna sa att det var väldigt yvigt och det var det.

Silvertejp i julklapp
Trots att My Björn själv säger att hon är en ganska osäker, blyg tjej med dåligt självförtroende så har hon en annan sida som lätt griper tag i betraktaren. Den ungdomliga, sprudlande tjejen som pratar mycket, glatt och positivt och som har stora drömmar och framtidstro.
– Pappa säger att jag pratar så mycket att han ska köpa silvertejp till mig i julklapp, säger My Björn och skrattar.
– Det är klart att jag också drömmer om att köra Elitloppet och Prix d’Amerique – och att bli travtränare. Det är så stora drömmar att jag ibland blir rädd för dem.
Vad gör du om tio år?
– Om tio år? Då är jag 30…Gud, så gammal. Förhoppningsvis är jag nybliven tränare, kanske med stöttning av Hans-Owe. Han är en förebild för mig, hans träningsfilosofi, hans hästhållning. Ja, hur han resonerar om allting. Jag tror i alla fall jag jobbar med hästar, jag vet inte vad jag skulle göra annars, det är det här jag älskar att hålla på med.
TIO FRÅGOR TILL MY BJÖRN
När googlade du senast ditt eget namn?
– Det var samma kväll som jag vann på Solvalla. Men det är inget jag brukar göra, kanske någon gång för länge sedan. Jag hittade bland annat en text på Aftonbladet och det kändes konstigt att läsa om sig själv.
Hur gammal känner du dig?
– Jag känner mig ganska gammal faktiskt, jag fyllde 20 i söndags. Nu är tonåren över känns det som – och så är det ju…
Vem ringde du senast?
– Det var till pappa, tror jag. Jag berättade att min andra häst Al’s Redhead ska starta på fredag.
Vilken färg är dominerande i din garderob?
– Svart. Det är tråkigt men jag har ganska dåligt självförtroende och tycker att man ser minst ut i svart. Svart är också bra i stallet, då syns det inte att man blir så skitig.
Vad lyssnar du på just nu?
– Mycket Coldplay, mamma lyssnade på Coldplay. Sedan lyssnar jag mycket på Håkan Hellström. Han får en att känna sig peppad. Om man är nere en dag så känner man sig bra.
Håkan gav mig en ros en gång, vi stod nästan längst fram på Gröna Lund. Jag var 13-14 och det var då det största som hänt mig. Den rosen har jag kvar ovanför min säng. Pappa var nära att slänga den en gång, men jag räddade den när den låg i soporna.
Vilka fem saker vill du inte vara utan i ditt skafferi/kyl?
– Yoghurt, choklad, plinglådor (alltså, färdig mikromat), juice och parmaskinka.
Var lägger du din mobiltelefon när du sover?
– Precis bredvid mitt huvud i sängen.
Har du något bevarat inom dig som ingen annan vet?
– Så klart, en sak är att många tror att jag är självsäker, men egentligen är det tvärtom, jag är ganska osäker.
Har du något smeknamn?
– Ja, Mysan, det är mycket Mysan, och så finns det någon som kallar mig Lilla Myran.
Vilka är dina största svagheter?
– Att jag är ganska känslosam att jag har lätt för att gråta. Men det kan även vara skönt att gråta.

Lars-Ove Pettersson, Kanal 75

 

Dela inlägget till dina vänner!