Typ sista chansen

Det tråkiga när man inte hinner med att följa travet är att det inte heller känns lika kul att spela. Jag vill gärna ha hunnit kolla upp hästarna lite och ägnat någon tanke åt loppscenario och dylikt. Men det blir liksom inte plats för det.

Idag bestämde jag mig för att nu skall jag ta mig tusan ha en dubbel åtminstone. Men när klockan var dags att hämta kidsen hade jag ännu inte ens koll på var tävlingarna skulle gå. På vägen över torget insåg jag att tobaksaffären som jag nyss passerade var typ sista chansen för dagen att hinna lämna in. När man kommer hem och det är måndag så skall det stekas plättar och spelas schack och tittas på Pingvinerna från Madagaskar och lilla sportspegeln, så då hinns det inte.

Jag lade om kursen och ställde mig vid spelhörnan inne på tobacken. Va mycket blaj det stod om varenda kuse märkte jag då. Och TV-monitors sprutade ut information så det bara snurrade i skallen. Det är möjligt att en väg till framgång med spelet skulle vara att lyssna och läsa allt det där, men efter en hel dag med surrande möten så fixar inte hjärnan den uppgiften.

Jag rev åt mig en kupong och bestämde mig för att strecka en favorit och en tredje eller fjärderankad. Då Svanen var favorit i båda loppen kändes det som en adekvat lösning. Och då den ena av hästarna inte startat sedan jag fyllde 44 så bestämde jag mig för spik på den andra. Således fick jag en rak dubbel enligt följande:

9

1

Sällan har väl vetenskap och travlogik varit så frånvarande vid ett spel.

Nicklas Svalmark