Vid Taxinge Slott lägger Kai P Jussila grunden för team Nurmos framtida framgångar.Foto av Claes Kärrstrand
Han har vunnit över 200 lopp och drivit eget proffsstall.
Ändå är han en doldis i Trav-Sverige.
Det är inte glansen i vinnarcirkeln som är moroten för Kai P Jussila – unghästansvarig i ett av Sveriges största travstall.
Det ymniga snöandet har gjort vägarna svårbemästrade och det tar oss en stund extra att komma fram till Taxinge Slott i Nykvarn. Särskilt den sista slingriga biten upp mot slottet sätter chauffören på prov. Men fram kommer vi och när vi sätter ner fötterna på gårdsplanen utanför ett av de anrika slottsstallen är såväl bil som resenärer välbehållna. Det är här som framgångsrike Solvallatränaren Timo Nurmos låter fostra och grundträna sina unghästar. Vid rodret står Kai P Jussila. En doldis i Trav-Sverige men en viktig kugge i ett av landets största travstall.
– Tjejerna i stallet hade lite otur när de körde hit i morse, säger Kai P Jussila och pekar på en finskregistrerad bil med en stor buckla på höger framskärm.
Morgonens närgångna vägräcke till trots är humöret på topp när vi kommer in i stallet. Ordinarie personal är på semester och två tjejer från Finland vikarierar.
– De är 18 år och verkligen jätteduktiga. De har kört hit själva från Finland och bor på Fituna, berättar Jussila och syftar på gården där Timo Nurmos har sina tävlingshästar.
”Mamma var nöjd”
Ytterligare tre treåringar ska köras före lunch och vi får följa med ut på träningsanläggningen för att titta och ta bilder när hästarna går backintervaller.
– Äntligen har det blivit riktig vinter. Det här är perfekt att träna på, säger Jussila innan han svingar sig upp i vagnen och kör ut i vinterlandskapet.
Den 46-årige finländaren har ägnat hela sitt vuxna liv åt travhästar. Han växte upp i Haukipudas utanför Uleåborg i norra Finland och travet kom tidigt in i bilden.
– Min pappa och mina bröder gick på trav och jag hängde med. Det var på 70-talet och travintresset i Finland var på väg uppåt. Flera av mina barndomskompisar hade travhästar och det var tacksamt för mig. Jag fick tidigt komma in i stallet och lära mig köra.
– Men jag avslutade gymnasiet innan jag började jobba på heltid. Mamma ville det och jag klarade skolan galant utan att anstränga mig så speciellt mycket. Så mamma var nöjd och släppte ut mig i världen, berättar Jussila med ett skratt när vi slagit oss ner runt bordet i stallets fikarum.
Lockad till Sverige av Lähdekorpi
Åren efter studenten fylldes av travjobb hos Pekka Korpi, militärtjänstgöring, anställning som privattränare och fyra år hos Antti Teivanen på travbanan Vermo utanför Helsingfors. 1995 togs egen proffstränarlicens ut och i tre år drev Kai P Jussila sin rörelse på Vermo. Men en vinterdag 1998 ringde det från Sverige. I luren presenterade sig Halmstadtränaren Kari Lähdekorpi.
– Han frågade om jag ville bli försteman hos honom. Jag hade inga som helst tankar på att flytta till Sverige men han tyckte att jag skulle komma över och titta i alla fall. Så jag åkte över och jag blev fast direkt. Jag minns att vi var på Axevallas tävlingar och jag kände direkt att det är i Sverige jag ska vara. Där och då bestämde jag mig för att flytta och på den vägen är det. Nu har jag bott här i 17 år.
Egen tränare i fel läge
Även Timo Nurmos arbetade hos Kari Lähdekorpi under den perioden men det skulle dröja innan Jussila och Nurmos arbetade ihop igen. Mellan 2001 och 2007 skötte Jussila Håkan ”Hockey” Erikssons stall på Sundbyholmstravet i Eskilstuna innan han på nytt tog ut egen proffslicens.
– Men det var fel timing. Vi fick barn då och jag kände redan efter några månader att det var fel beslut att bli egen. Jag ville vara hemma hos barnen på kvällarna så jag hade bara stallet en säsong.
Istället blev det jobb hos Per Lennartsson i nästan två år innan gamle kompisen Timo Nurmos hörde av sig.
– Det har varit en lång resa. Alla arbetsplatser har varit fina för mig och att jag har bytt har inte berott på att jag inte har trivts. Det är olika omständigheter bara. Som det brukar vara i livet. Man vet aldrig när det vänder.
På senare år har Kai P Jussila kört väldigt få lopp men i takt med att sönerna blivit äldre har tävlingssuget kommit tillbaka.
– När barnen var riktigt små saknade jag inte alls att köra lopp. Men nu börjar det klia lite i fingrarna och jag skulle kunna börja köra igen om jag får chansen. Det är inte heller omöjligt att jag blir egen tränare igen någon gång i framtiden. Jag har proffslicensen på hyllan och kan plocka fram den om någon hästägare visar intresse.
”Som mellanstadiet i skolan”
Snön yr utanför fönstret och Kai P Jussila har hunnit få i sig en portion spagetti och köttfärssås när vi styr in samtalet på verksamheten på Taxinge. Här vintertränas en del äldre hästar, till exempel har V75-kändisen Checco Boko nyligen kommit hit efter avslutad tävlingssäsong, och Taxinge är också första anhalt för äldre hästar som kommer in i träning. Men framför allt ansvarar Kai P Jussila för att fostra och grundträna Timo Nurmos unghästar.
– Vi gör väldigt mycket grundjobb här. Det här är som mellanstadiet i skolan. Vi tar hästarna från en viss nivå och fortsätter tills de nästan är klara för att gå kvallopp. Då går de till Fituna för finslipning.
Hästarna tränas i grupper och slussas vidare allt eftersom de är redo. Under ett år formar Kai P Jussila mellan 40 och 50 hästar.
– Det mesta här sköter vi själva men jag och Timo har kontakt varje dag. Vi har väldigt bra kommunikation och det finns en trygghet i att jobba åt Timo. Vi pratat samma språk, och då menar jag inte bara finska utan på alla plan, säger Jussila med ett leende.
Samma kick efter 30 år
I dagsläget har Timo Nurmos 124 hästar på träningslistan. De senaste åren har stallets resultat landat mellan 14 och 24 miljoner kronor inkört. Listan med storloppstitlar är lång. Man skulle kunna tänka sig att det är lite trist för Kai P Jussila att inte få vara med i hetluften när de hästar han har format går vidare och blir stjärnor på tävlingsbanan. Men så är det inte.
– Det har jag absolut inga problem med. Mitt jobb syns inte i någon statistik men jag känner som störst tillfredställelse när jag ser att hästarna presterar på banan. Då vet jag att jag har lyckats med något och i alla fall inte förstört en fin häst, säger Jussila skämtsamt.
Det råder ingen tvekan om att Kai P Jussila trivs i sin yrkesroll. Han har en passion för hästen som inte går att ta miste på.
– När jag kör en häst får jag fortfarande samma känsla som när jag var liten och fick köra för första gången. Det är en kick varje gång. Det är konstigt alltså, att man fortfarande får den där kicken efter 30 år.
Fakta
Namn: Kai Paavo Juhani Jussila
Ålder: 46 år
Bor: Malmköping
Familj: Singel. Sönerna Emil och Oskar, 9 och 7 år
Bästa häst jag kört: Acclaim
Bästa häst jag sett: Moni Maker
Intressen vid sidan av travet: Ishockey, Formel 1 och nästan all vintersport. Spelar innebandy på hobbynivå, tränar på gym tre gånger i veckan och åkte Vasaloppet förra året.
Favoriträtt: Oxfilé och potatisgratäng
Favoritdryck: Kaffe
Ser helst på tv: Ishockey
Läser helst: Allt om hästar
