Väntan är över.
Tiden är kommen för en kulldrottning att ta tillbaka tronen.
– Jag har laddat för det här loppet i ett år, säger Sören Lennartson om Vincennes – en av huvudrollsinnehavarna under lördagens stjärnfyllda Breeders’ Crown-finaler.
Årets bästa V75-lördag står för dörren.
Åtminstone mätt i kronor.
För även om sommaren må vara travsportens högsäsong med storlopp och jättearrangemang runt hela i landet så finns det ingen V75-lördag som kan mäta sig med Breeders’ Crown-finalerna på Sundbyholm.
Nästan nio miljoner kronor ska delas ut i prispengar under de sju avdelningarna, anledningen är de fyra Breeders’ Crown-finalerna med en miljon i förstapris vardera, årets sista drabbning för de bästa tre- och fyraåringarna.
För Vincennes är det också årets första drabbning, den enda.
Anledningen är att fjolårets kulldominant bland stona inte varit anmäld till något av årets övriga storlopp.
Därför har Sören Lennartson snällt fått stå vid sidan när ära och miljoner delats ut i Drottningpokalen, Derbystoet och Stochampionatet.
– Det är klart att det har varit lite frustrerande, det måste jag erkänna. Det som sved mest var Stochampionatet. Min häst gick svenskt rekord på Bergsåker bara några dagar innan, så bevisligen hade jag henne i väldigt bra skick vid den tiden. Men samtidigt har jag ju vetat om det här länge, säger Lennartson.
Ja, att Vincennes bara hade en stor uppgift 2012 var hennes tränare på det klara med redan när hon skar mållinjen i fjolårets BC-final.
– Så fort hon kom tillbaka från det loppet så började jag förbereda henne för fyraåringsfinalen. Jag har aldrig haft en så långsiktig plan med någon häst tidigare, men så har jag aldrig haft en sådan häst förut. Det har gått på räls, nästan i alla fall.
Grät efter värmningen
Vincennes genombrott kom lika hastigt som det var spektakulärt.
Som minst rutinerad i fältet, med bara fyra starter innanför västen, besegrade hon sina kullsystrar i årgångens största lopp för treåringar, Oaks.
Hon gjorde det dessutom smått överlägset och trots en rejäl galopp på vägen.
Den lille tränaren från Umåker insåg plötsligt att han hade landets bästa treåriga sto i sitt elva hästar stora stall, något som Vincennes bekräftade i Breeders’ Crown-finalen en månad senare.
Men det var inte utan dramatik när Lennartson minns tävlingsdagen på Sundbyholm för ett år sedan.
– Jag var hemskt nervös. Anledningen var att hon inte hade fungerat i travet i semifinalen. Vi hade gjort allt för att fixa till det och jag skulle prova bakom startbilen innan tävlingarna för att se om våra ansträngningar fungerat. När jag märkte att hästen var perfekt så var det som en sten släppte från hjärtat. Ägarna stod på höjden i sista kurvan och jag gjorde segergest när jag körde förbi, jag kände att det skulle gå vägen. Sedan kunde jag inte hålla tillbaka tårarna. Det är garanterat enda gången som jag har gråtit efter en värmning, säger Lennartson.
Att vinna två miljonlopp på sina sju första starter är en bedrift som torde vara unik inom svensk travsport.
Har då framgångarna med Vincennes förändrat Sören Lennartsons liv?
Svaret är ett rungande ja.
– Hua, hon har förändrat hela tillvaron. För det första så märks att man har blivit mer erkänd. Till exempel är det mycket enklare att sälja ut hästar nu. Mest tydligt syns det väl i hur stallet har växt, i dag tränar jag 43 hästar.
Tror på seger
Trots att hon inte fått tävla i de största loppen har Vincennes sprungit nästan in en miljon i år. En summa som alltså kan fördubblas på lördagen.
Och resan dit har alltså gått på räls, eller nästan var det.
– I näst senaste starten var hon inte till sin fördel, då fick jag väl lite panik. Det visade sig vara en hovled som spökade, ett lite lurigt problem som inte var lätt att finna, men inte så svårt att ordna. I semifinalen fungerade hon mycket fint, speciellt med tanke på att hon inte gick optimalt balanserad.
Resultatet blev övertygande seger och till finalen sparas givetvis inga växlar när Vincennes äntligen ska få visa att hon fortfarande regerar sin kull, trots att tre av lördagens konkurrenter tjänat mer pengar under säsongen.
– I år är jag mer avslappnad. Dels därför att jag vet var jag har hästen och dels för att jag inte tycker att vi har lika mycket att bevisa. Nu tar vi av bakskorna och sätter på ryckhuva för andra gången i karriären. Sedan räknar jag med att hon är ännu bättre än i semifinalen, säger Sören Lennartson som har sin åtråvärda segerstatyett från i fjol stående på pianot hemma.
– Den är fin, men jag tycker att den börjar se lite ensam ut och behöver en kompis. Jag tror att vi ordnar det på lördag.
Robin Johansson
