Båda vet hur man formar världsstjärnor.
Nu har de varsin ny talang att ta vara på.
På lördag är D’One och Rolling Stones favoriter i E3-finalerna.
I bakgrunden finns Malin Boman och Lisa Skogh – superskötarna.
Bakom varje travhäst finns en hängiven skötare.
Men vissa får uppleva mer framgång än andra.
Malin Boman och Lisa Skogh vet båda hur det är att resa runt i världen och tävla i de allra största loppen.
På lördag står de vid ringside när D’One och Rolling Stones jagar E3-guld på Örebrotravet.
Lisa Skogh jobbar hos Stefan Hultman där hon även tar hand om Maharajah – Sveriges största travstjärna de senaste åren med över 18 miljoner kronor insprunget.
Malin Boman är anställd av Roger Walmann och skötte Giant Diablo, superstoet som reste till Nordamerika och sprang det absoluta världsrekordet 1.08,5 på banan The Red Mile 6 oktober 2007, ett rekord som står sig fortfarande.
– I ens vildaste fantasi tror man aldrig att något sådant ska hända. Jag menar ett världsrekord, det är ju det största, berättar Boman när hon under vårt besök på Mälsåker utanför Strängnäs ombeds minnas tillbaka på den heta sensommardagen i Lexington, Kentucky.
– Det gick aldrig upp för mig att det var världsrekord. Det var inte förrän säkert en kvart efter loppet som jag förstod. Det är en sjuk känsla, man är så jäkla stolt och full av beundran för den här hästen som man skött så länge och upplevt så mycket med.
Senare samma tävlingsdag tangerades tiden av den amerikanske treåringsfantomen Donato Hanover. När Giant Diablo året efter gick till avel valdes denne ut som hennes första partner.
– Det är häftigt. Jag såg ju Donato Hanover tävla hela tiden när jag var där borta. Hon kunde inte få någon bättre kille att få sitt första barn med, slår Malin Boman fast.
Mammas långa öron
Resultatet blev D’One, en häst som tack vare sina föräldrar blev omskriven redan innan hon hade fötts. Och som tvååring fick hon samma skötare som sin mamma.
– Det betyder jättemycket, det är som ett barn för mig. Hon är första avkomman till någon jag brytt mig så otroligt mycket om och levt ihop med i sex år. Det är stort, säger Malin Boman medan hon ömt borstar sin nya gunstling över ryggen och jämför de båda individerna.
– De är olika, jätteolika. Den här älskar människor och att bli klappad. Giant Diablo var raka motsatsen, hon ville nog gärna bita istället för att stå och gosa. Det kanske hon fått från sin pappa, för han var väldigt snäll. Men deras huvuden är lika, hennes långa öron har hon fått av mamma, och ögonen, och mulen, men det är nog något som bara jag ser.
Även talangen verkar likartad.
Efter att ha inlett karriären med fyra raka segrar slutade D’One trea efter tung resa i den första E3-finalen för ston. Efter en imponerande seger i uttagningsloppet tror många att revanschen kommer på lördag.
Cool och kaxig
På andra sidan Mälaren, på Menhammar på Ekerö två mil fågelvägen österut, går Lisa Skogh runt med Rolling Stones.
– Han är lite lekledare och tar inte allt på allvar direkt. Inte förrän han kommer till banan, berättar Skogh om hästen som redan spås bli arvtagaren till Maharajah.
Maharajah som likt Giant Diablo krossade allt motstånd i unghästloppen på hemmaplan och sedan gick vidare till att bli en internationell stjärna.
Tre vintrar i rad har Lisa Skogh och ”Marre” varit i Paris och tampats med den franska eliten i världens tuffaste travlopp på Vincennes.
Men de senaste månaderna är det Rolling Stones som stulit rubrikerna.
Obesegrad i åtta starter har han klivit fram som treåringskullens klarast lysande stjärna.
– Det är himla häftigt att ha en häst som aldrig har förlorat. Det är bra gjort i sådana tuffa lopp han varit ute i varje gång. Varje uppgift har han löst på bästa sätt och ännu har vi inte sett någon svaghet hos honom, säger Skogh och avslöjar att Rolling Stones har två favoritintressen vid sidan av banan.
– Mat och tjejer. Mat gillar han väldigt mycket. Fast tjejer, han vet nog inte vad det är riktigt, men han skriker på dem. Det är nog mest kaxighet tror jag, även om det är en väldigt snäll och cool häst så är han som sagt kaxig. Men han är nog det tills det gäller tror jag, om säg ”Marre” skulle komma och sätta något emot, då skulle han nog bli tyst.
Kung på banan
Men Rolling Stones har all anledning att vara känna sig tuff. På tävlingsbanan är det ännu ingen som kunnat eller vågat ”sätta emot”.
– När han kommer till banan försöker han visa att han är kung, han skriker lite, blir lite mer skärpt mot vad han är här hemma.
Med samma pappa i Viking Kronos går det förstås att leta likheter även mellan Skoghs båda stjärnor.
– ”Marre” har blivit lite divigare kanske, men han har haft några fler år på sig. Den här kanske kommer dit. Han har inte riktigt förstått allt ännu.
På lördag tävlar D’One och Rolling Stones om vardera 800 000 kronor i förstapris. Båda gör det i rollen som favoriter.
Oavsett hur det går då finns all anledning att tro att de kommer att synas i de riktigt stora loppen under många år framöver.
Med varsin superskötare vid sin sida.
Björn Ekmark