Nybrink: Nu saknas bara en seger i Pd’A

30

Han är för bra. FÖR bra alltså.

Det har jag kläckt ur mig mer än en gång.

Björn Goops talang som kusk kan inte överskattas.

Nu står han på toppen av karriär – 40 år och ohyggligt svår att möta.

Själv tycker jag att det var ganska nyligen som han vann Kriteriet på Solvalla med pappa Olles Sans Peur. Tydligen är det 19 år sedan och efter det har Björn Goop kört rally genom hela travvärlden och vunnit så många lopp att det är hisnande.

Nu skulle jag kunna tråka ut er med alla hans meriter, för de är så många att det tar en stund. Kan vi nöja oss med att han vunnit det allsvenska kuskchampionatet tolv år i rad och ett och samma år (2006) vunnit 501 lopp? Totalt har han segerdefilerat över 6 200 gånger.

Bland storloppssegrarna hittas Elitloppet, Olympiatravet, Finlandia Ajo, Oslo Grand Prix, Copenhagen Cup, Åby Stora Pris, Sundsvall Open Trot, Uppfödningslöpning, Kriteriet, Derbyt, Stochampionatet, Prix de France, Europaderbyt.

Jag får fundera ett tag innan jag inser att han inte vunnit Prix d’Amerique. Det är ju bara för dåligt Björn. Hur svårt kan det vara? Nej, nu skojar jag. Vill också säga att han var tvåa i år med Timoko och att jag räknar med att han vinner det franska storloppet innan han lägger av.

Snart lika mytomspunnen som J-O

För som 40-åring är han bättre än någonsin, och i Frankrike är han snart lika mytomspunnen som J-O Waldner i pingisens Kina. Det han gjort med Timoko, fått en tävlingstrött häst att plötsligt älska sitt jobb igen och komma tillbaka till världseliten och bland annat vinna Elitloppet, är så typiskt.

Vi vet inte hur han gör men på något jäkla sätt får han hästarna att ta i som om det vore det sista de gör i livet. Särskilt över upploppet när det står och väger är han som en extra hästkraft. Har du spelat den andra hästen är det dags att kasta kupongen.

Inom cykelsporten letas det efter mekanisk doping, dolda elmotorer i ramen eller magneter på hjulen som ger en extra skjuts i kritiska lägen. När det ser lite väl bra ut börjar de vilda konspirationsteorierna flöda.

Ibland kan jag inbilla mig att Björn Goop sitter i en sulky med gömd motor. Nej, jag insinuerar inget alls. Jag menar bara att han har den effekten på hästarna emellanåt. För det är mycket där hans storhet ligger, förmågan att köra fort och sedan hålla farten.

Min teori är att det sitter i generna. Björn har en stam som gör honom till en blivande vinnare av alla de där storloppen redan när han gick på dagis. Med en pappa som Olle, en av vår tids största hästkarlar och tillsammans med Sören Nordin, Stig H Johansson och Åke Svanstedt legendarisk travtränare, är det kanske inte så konstigt.

Men även på mamma Annikas sida döljer det sig hästkunnande i massor. Morfar Berndt I Arvidsson var en rysligt skicklig travamatör som formade många stjärnor genom åren. Jag tror också att det är från ”Bil-Berndt” Björn fått det där filmstjärneleendet och det ständigt goda humöret. Var jag någon gång på dåligt humör på en stallbacke försvann det så fort jag träffade Björns morfar.

Björn Goop är egentligen klar nu. Han har inget kvar att bevisa och jag undrar ibland om inte glöden ska slockna. Kan man verkligen fortsätta brinna, år efter år? Just nu finns det inget som talar för att han ska tappa fart. Visst, han har trappat ner lite på tävlandet men har i stället tagit sitt stora travstall till nya höjder. Hästarna är bättre än någonsin och det kommer in nya stjärnor från hela Europa. Det måste kännas oerhört stimulerande.

Och sen är det väl även så att man inte når toppen på det sätt som Goop gjort om man inte älskar det man håller på med och inte vill göra något annat. Det är trav som är livet och utan trav finns det inget som är i närheten av att kunna ersätta.

Gör nästan alltid första draget

Nej, vi får dras med honom i minst 20 år till. Som kusk har han inget kvar att lära. Där är hans rutin enorm och det gör honom också vansinnigt svår att möta.

Jag kan inte komma på en enda kusk som är så snabb i handling som Goop. Han är i nio fall av tio den som gör första draget i ett avgörande skede i travloppen. De gånger någon annan hinner före honom är jag uppriktigt förvånad.

Han brukar säga att han inte reagerar utan agerar. Om Erik Adielsson spelar schack i loppen så är Björn Goop mer åt MMA-hållet, han är den som slår först, hårt, och sen håller han garden uppe och ser hotfull ut. Få vågar gå i närkamp. De vet att han kan alla knep. Han vinner många matcher på de andras fruktan och passivitet.

Sen kommer Björn Goop-rycket 250-meter från mål. Han ser sig om, slafsar till med tömmarna, gungar och sticker. Det går nästan aldrig att ta in de där meterna han snor åt sig.

Att han vinner ett lopp på nyss beskrivna sätt är den vanligaste synen på en svensk travbana. Och det kommer det att fortsätta vara. Bara Björn Goop vill så – och inget tyder, som sagt, på motsatsen.

Läs mer hos Trav 365 på Aftonbladet
Nybrink: Nu saknas bara en seger i Pd’A

Föregående artikelStjärnan chanslös i sin Sverigedebut
Nästa artikelMicke Nybrink: ”Han är för bra”

KOMMENTERA ARTIKELN

Please enter your comment!
Please enter your name here

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.