Stig H Johansson, Ego Boy, John Campell, Timoko.
Några av celebriteterna i Elitloppet under åren.
En jättekändis inne på sitt 60:e år i elitloppssammanhang är en grå läktare i cement.
Solvallas E-läktare är alltid lika besutten, älskad och omsjungen av travfansen under den stora travhelgen.
Ett sönderrivet travprogram och mörka fläckar av intrampade tuggummin är det enda som skvallrar om mänskligt liv när vi tar oss upp på Solvallas huvudläktare en tidig morgon i början av april.
Solen värmer lite i blåsten när vi går runt och kollar läget bland bänkraderna.
Här ska det alltså vara lapp på luckan om några veckor.
Det är inte så värst många dagar kvar nu till det stora slaget då varenda bänk kommer att vara täckt av sittande, stående och halvliggande travfans.
Det handlar om folk som köat utanför Solvalla från tidig morgon eller sovit hela natten utanför grindarna för att kunna rusa in och ta de bästa platserna när Solvalla öppnar.
Alla med ett mål i sikte: E-läktaren – den självklara mittpunkten för världens travsport den sista helgen i maj.
Folket gör festen. I den stora världen utanför Bromma i Stockholm är Elitloppet mycket omtalat för sin entusiastiska och stora publik.
Som den amerikanske kusklegendaren John Campell sa när han besökte Stockholm härom året:
– Det jublas till och med när hästarna värmer upp! Nej, vi har ingenting som liknar den här stämningen i USA.
En klick på 1 300
Under elitloppshelgen brukar det vara jubel och fest runt hela banan. Ändå är det just skocken på E-läkaren som brukar få det mesta av berömmet. Ibland kan uppmärksamheten tyckas lite oproportionerlig – för trots allt handlar det bara om kanske 1 000-1 300 personer av de närmare 30 000 som brukar gästa Solvalla en elitloppsdag.
I fjol passerade 27 357 personer entréerna på Solvalla under elitloppssöndagen och nästan lika många (25 211) kom på lördagen.
Vad var det första reportrarna började prata om när utsändningen på tv startade? E-läktaren – vad annars.
Men så handlar det också om en väldigt hängiven skara travfans.
En som kan sitt Solvalla men väldigt sällan suttit på de omtalade bruna bänkarna är hästsportjournalisten Håkan Ahlqvist. Pappan Rune var redaktionssekreterare på Travronden 1936 -1990 och ”Lill-Ahlen”, som han kallades, sålde tips utanför grindarna redan som tioåring, 1967.
– Jag har faktiskt aldrig suttit på E-läktaren under en elitloppshelg. Det är presscentrat eller balkongen på Solvallas sekretariat i den sista kurvan som gäller för mig. Därifrån kan man stå och se ut över livet på platserna. Ja, vad vore Elitloppet utan sin publik? Och just den här läkaren är ju den verkliga VIP-platsen under elitloppshelgen.
Den stora skiljelinjen
Någon gång under 1980-talet började folk sova över utanför Solvalla för att vara säkra på att få någon av de åtråvärda platserna. Just det där kallar Håkan Ahlqvist den stora skiljelinjen för Elitloppet.
– Elitloppet var stort även på Ego Boys tid men man kan nog säga att allt började med det stora morgonruset vid åttatiden på morgonen. Då förstod ju även folk utanför travet att det inte bara var hästar som tävlade utan allt var en folkfest. Är det mycket folk på en plats och det är riggat för kalas, ja då blir det kalas, säger Håkan Ahlqvist.
480 meter bänk
Solvallas anläggningschef Marcus Lindström och hans medarbetare hjälper till med att mäta läktaren en gång för alla.
Man får det till att läktaren är 60 meter bred och har åtta bänkrader i höjd. Det gör 480 meter bänkar, fastskruvade i cementen.
Arkitekten Per Sjögren i Stockholm hjälper oss med att gräva fram ritningarna för den omtalade läktaren. Ett klipp från Travronden i augusti 1955 avslöjar att läktaren var i bruk då, fast utan tak.
– Vi kan vara säkra på att huvuddelen gjordes på 1950-talet och att restaurangen Valla Krog byggdes till slutet 1950 eller början av 1960. Troligen började läktaren byggas 1953-1954. Arkitekten heter Lars Malm. Man får aldrig skriva om en byggnad utan att nämna arkitekten, säger Per Sjögren, själv travintresserad och hästägare sedan många år.
Publiken på E-läktaren representeras i den här artikeln av:
Peter Kaas, 41 år från Örebro:
– Vi är ett gäng som suttit där 25 år i rad. De senaste 17 åren har vi köat utanför Solvallas huvudentré från kanske 23.00 kvällen innan – ända till grindarna öppnats. I fjol gjorde Solvalla en dum sak då de plockade in samtliga som stod utanför vid åttatiden i en fålla innanför entréerna och där drog ett snöre och släppte på alla på samma gång. Alla fick samma chans – även de som bara stått i kön de sista minuterna. Vi är många som hoppas att de ändrar om igen. Med ett sådant system är det ju ingen sport längre att vara där hela natten och bevaka de där platserna längst fram.
– Man ser absolut bäst från E-läktaren. En av höjdpunkterna på året är elitloppshelgen och att få sitta där uppe med fantastisk utsikt över allting.
Natalie Örtlund, 20 år från Borlänge:
– Vi är en fem-sex tjejer som brukar köa under elitloppshelgen för de bästa platserna på E-läktaren. Det finns inget bättre. Stämningen är så skön och så mycket mer än ”bara trav”. Du träffar jättemycket folk, både dem du känner och dem du inte träffar annars under året. Alla har bestämt sig för att det ska bli bra, det är alltid håll-i-gång. Nära till att spela, nära till hästarna på banan. Man känner sig i mitten av allting. Det är den helgen man väntar på hela året. Folk bokar in semester på sommaren – en annan bokar in sista helgen i maj. Vilka semesterdagar man ska ha resten av sommaren spelar mindre roll.
– I vårt gäng gillar vi ”Ludde” (Kolgjini) mest. Året då Raja Mirchi var så bra i sitt försök till Elitloppet är kanske det jag minns bäst.
Lars Andersson, 44 år från Bollnäs:
– Jag har varit på Elitloppet alla år sedan 1985. Förutom några år då jag och några till satt längs bankanten har platserna på E-läktaren varit standard. Nu för tiden åker jag ner med sambon till Stockholm, bor på hotell och åker till Solvalla ner vid sex halv sju på morgonen. Tidigare kunde vi köa hela natten. En kille som heter Rickard har tagit plats åt oss i några år nu. Så lite med ålderns rätt behöver jag inte springa i den där morgonrusningen numera!
– E-läktaren är överlägsen. Du har bäst överblick över loppen där uppe och träffar folk från hela landet. Bästa Elitloppet? Det går inte att gå ifrån Copiads duell med Pine Chip. Det är fortfarande det roligaste, häftigaste och bästa Elitloppet. Vilka hästar.
