”Sagan tog slut på en sekund”

61

Sanslösa 54 starter i rad utan att missa pallen.

Nuncio kom till Olympiatravet med unika resultat, som en überhäst av den oslagbara rasen.

Sagan tog slut på en sekund.

Tyvärr måste jag skriva att det oroar mig – blir det ens någon start i Elitloppet?

Vid enstaka tillfällen i livet är det oerhört tråkigt att ha rätt, när något slutar som man haft på känn. Det kan vara tunga, sorgliga saker som personliga tragedier men det kan också vara plumpar i idrottsliga sammanhang. Att favoritlaget åker ur eller att en straffspark går över mål.

Lite så var det i Olympiatravet på Åbytravet.

Nuncio, Stefan Melanders stora stjärna, vinnaren av Elitloppet förra året, kunde egentligen inte åka på stryk. Inte en gång till. Han hade visserligen förlorat i senaste starten på Solvalla: den 1 april brände han av som dunderfavorit i ett kvallopp till just Olympiatravet när han var chanslös mot gamlingen Kadett C.D.

Men det var då det och många travintresserade förträngde det inträffade, ungefär som om det vore ett travets Harrisburg, kärnkraftolyckan 1979 med härdsmälta.

Den som bevisligen inträffade men som var så osannolikt att den omöjligt kan ha skett eller hur det nu var?

Tillhörde de som tvivlade

Nuncio skulle vinna nu istället. Det lilla hacket i skivan var det bara att blåsa bort och Stefan Melander hade till och med kört ett riktigt träningspass hemma på rundbanan i Enköping, bara för att vara säker på formen. Nu skulle skåpet ställas tillbaka.

Ändå tillhörde jag de som tvivlade. Vi var några stycken som stört oss på hur Nuncio såg ut före loppet på Solvalla. Han brukar i och för sig inte värma upp som en världsmästare, tvärtom. Nej, Nuncio före loppen är en häst som påminner om en åsna, när det blir allvar är han en annan, ett monster som inte går att slå. Vi kan jämföra honom med ett golfproffs som inte träffar bollen på drivingrangen men som sedan går ut på S:t Andrews och skjuter sex under par i sömnen.

Men på Solvalla var det inte oskärpa, larv och divalater vi såg i uppvärmningen. Det var något nytt.

Stilen var mer som om han störde sig på något och inte fick travet att flyta, inte ens när kusken körde lite snabbare. Det normala har annars varit att han sett knepig ut i låga farter men bättre när han får sträcka ut.

Att han sedan underpresterade som tvåa bakom Kadett C.D. var ingen total chock. Nuncio var inte dålig för att vara en vanlig häst i högsta klassen den gången men han var ovanligt klen för att vara Nuncio.

”Jättetråkigt att se”

Nu skulle det kanske gå bättre?

En gång kan han väl få lov att ha en sämre dag. Nja, provstarten var tyvärr inte bra nu heller. Även om kraften fanns där, kicken var bättre, såg han inte som bäst ut i den sista provstarten. Jag höll tyst då och hoppades att jag såg fel.

När han galopperade bort sig direkt blev jag tom. Det var bara jättetråkigt att se. Nu kan det förstås vara som kusken Örjan Kihlström sa direkt efter, att han blev för laddad och klippte i sken av ren iver när startbilen släppte fältet. ”Jag gasade ju tufft med honom i starten på Solvalla och nu kom han ihåg det och ville för mycket”.

Vi får hoppas att Kihlström har rätt. Annars är vi illa ute. Om han har fel kan Nuncios karriär vara i fara eller i alla fall den fantastiska duellen vi går och väntar på. Den mellan Nuncio och Bold Eagle i Elitloppet om fyra veckor.

Nej, det här var ingen höjdare. Jag hatar att ha rätt den här gången, hoppas innerligt att jag har fel och undrar om inte Stefan Melander borde låta en veterinär undersöka Nuncio. Jag vet förstås inget egentligen men i den här prekära situationen måste väl alla stenar vändas? Inget får hoppas över.

Fram till Elitloppet kan vi bara hålla andan och hoppas. Hoppas att allt ordnar sig. Hoppas att Bold Eagle får något att bita i. Men jag är inte alls säker.

Säker är jag däremot på att Göran Antonsen var lyckligast på Åby den här lördagen.

Han fick vinna Olympiatravet med sin egen häst, tuffingen Lionel tuggade kort och gott ner allt via en makalös långspurt.

Värt att nämna är att Antonsens bästa vän och delägare i hästen, Kjell Arne Ness, avled i början av april i cancer.

Tanken var att Kjell Arne skulle fått se hästen tävla på Åby. Nu blev det inte så men Göran sa före loppet att han skulle försöka vinna det för Kjell Arnes skull, att han var säker på att han följde loppet från ovan.

Det var ingen slump att Daniel Redén-tränade Lionel avgjorde på styrka.

Förra året slog han världens bästa häst, Bold Eagle, i ett lopp över 4 000 meter på franska nationalarenan Vincennes utanför Paris. 

Läs mer om trav hos Trav 365 på Aftonbladet

Föregående artikel”Bara sagan är värd fem plus”
Nästa artikelV75 resultat och startlista till Bergsåker 1 maj 2017