För tio dagar sedan flög Veijo Heiskanen, 59, ur sulkyn och bröt höften när han tränade hästar.
Han fördes i ambulans till Sahlgrenska sjukhuset och efter operation väntar nu en lång rehabilitering för finländaren.
– Jag är helt handikappad och kan inte ta mig någonstans. Smärtan är fortfarande hemsk, säger Veijo.
Det var förra måndagen som olyckan var framme. Veijo Heiskanen var i full gång med träningen av stallets hästar när den häst han körde plötsligt reste sig på bakbenen. Åby-tränaren föll ur sulkyn och landade så olyckligt att han bröt höften.
– Hästen ställde sig på bakbenen och gjorde boxsprång. Till slut flög jag av och landade på höften. Det var väldigt oturligt att jag landade så dåligt. Det här har hänt många gånger tidigare att jag har farit i backen man aldrig landat så här olyckligt. En extrem otur, säger Veijo Heiskanen.
”Kan inte gå på toaletten själv”
Efter att ha förts i ambulans till Sahlgrenska sjukhuset konstaterades att höften var bruten. Det blev operation och nu väntar en lång rehabilitering för travprofilen.
Hur mår du i dag?
– Det är åt helvete. Smärtan är fortfarande hemsk till och från. De har skruvat ihop benpiporna och det var ingen liten operation. I går var det lite bättre men i dag är det sämre igen. Jag tar smärtstillande men det hjälper inte. Det är svårt att sova och jag är heller inte van att bara ligga på rygg hela tiden. Det är jobbigt att bara ligga stilla.
– Man blir så handikappad och jag kan inte ta mig någonstans. Jag ligger på soffan och kan inte resa mig upp själv eller gå på toaletten själv. Jag måste ha hjälp så fort jag ska flytta mig någonstans. Utan min sambo Henna hade det här aldrig gått. Hon hjälper mig med allting.
– Jag har en gåstol som jag hasar mig fram i och nästa vecka kanske jag får börja med kryckor. Det är viktigt att jag inte belastar benet någonting utan att det får läka ordentligt, säger Veijo.
”Bor 20 meter från stallet”
Hur får du dagarna att gå?
– Jag tittar på tv, läser tidningar och pratar i telefon. Det finns inte mycket annat att göra. Livet är som natt och dag mot vad man är van vid. Det är otroligt stor skillnad när man är van att vara i farten hela tiden.
Hur lång är konvalescenttiden?
– Det vet jag faktiskt inte, men flera månader tar det säkert innan det blir helt bra. Jag ska på återbesök och röntgas om en månad och får mer besked då. Jag har inget gips eller så utan det är ett operationssår på två decimeter där de har skruvat ihop mig.
Hur fungerar verksamheten under tiden?
– Jag bor bara 20 meter från stallet numera och får hjälp att ta mig dit och kolla läget varje dag. Jag kan skriva fortkörningsscheman och har telefonkontakt efter alla snabbjobb. Personalen är så lojala och duktiga och jobbar så att hästarna blir skötta och tränade precis som tidigare. Man får försöka att göra det bästa av situationen.
När får vi se dig tillbaka på tävlingsbanan igen?
– Det är tyvärr omöjligt att svara på i dag. Det står skrivet i stjärnorna, säger Veijo Heiskanen.
