Tre gånger tidigare har Roger Walmann stått som segrare efter Stochampionatet.
Årets kandidat S.G. Empress är en häst som hela tiden befunnit sig i kullens topp och nu är redo för den riktigt stora segern.
– Vi måste köra för att vinna, det är bara det som gäller när man är med i ett sådant lopp som Stochampionatet, säger mästertränaren.
Det är starka namn som uppenbarar sig i historieförteckningen om vilka ston som fört Roger Walmann till sina tidigare Stochampionats-segrar.
Första fullträffen kom 2004 med Giant Diablo, som senare skulle slå världsrekord. Fem år senare slog Calamara Donna till, en häst som avslutade sin tävlingskarriär med över fem miljoner på kontot. Den senaste segern, 2011, kom med Tamla Celeber, ett av förra decenniets allra främsta ston och som vann det mesta som gick att vinna som unghäst.
I år är det 3 S.G. Empress (V75-6) som ska försvara stalläran.
– Absolut tycker jag att hon är med och platsar på den där listan, sedan är jag inte den som sitter och håller redan på statistiken och allt det där…, säger Roger Walmann när vi får en pratstund under torsdagslunchen.
Allt har gått enligt ritningarna efter segern i uttagningsloppet i förra veckan.
– Hon har tränat på lugnt ett par gånger efter det och var ute i dag på morgonen och kändes verkligen jättefin. Det känns som hon har formen i zenit nu och det har också varit meningen hela året. För just de svenskfödda stona är det här loppet det största, så det har varit vårt största mål under året.
Kör inte på ”safe” när det är final
Resan mot segern senast gick relativt smärtfritt för favoritspelade S.G. Empress.
Rikard N Skoglund, som vaktade tömmarna då och som gör det även på söndag, tog en lugn start men sände strax på i spåren för att bekvämt kunna överta kommandot efter ett drygt halvvarv avverkat.
– Det blir ofta så när man måste kvala in till de stora loppen att man får köra lite på ”safe”, det ligger lite i korten inför ett sådant lopp och känslan var väl att hon kanske skulle få överta efter en bit, säger Roger och fortsätter:
– Men i en final blir det lite annat, då får man köra för att vinna. Nu slipper jag lyckligtvis att köra själv, men om man frågar mig är nog planen att vi borde köra från start. Blir det inte ledningen så får de försöka komma ned i dödens och i så fall kör vi där. Vi släpper ingen förbi oss i så fall.
Hästen är bra nog att reda ut det även från utvändigt om ledaren?
– Ja, vi måste köra för att vinna. Det är bara det som gäller när man är i ett lopp som Stochampionatet. Man vill inte släppa fram, exempelvis Örjans häst (La Yuca reds.anm.), eller någon annan, så att det ska få en bättre resa. Men som sagt, det är inte jag som är kusken, men så tänker jag.
S.G. Empress har 14 viktorior på 21 starter hittills i karriären och vann den korta E3-finalen i fjol.
Men trots det fina facit och det faktum att stoet tillhört kulleliten sedan start, har hon ännu inte riktigt fått den där verkliga fullträffen. I den andra E3-finalen blev det tidig galopp och i Oaks i höstas blev det omöjlig resa och ny galopp. Samma resultat i vårens Drottning Silvias Pokal.
– Det är väl mer vi som gjort bort oss lite…Man kan i alla fall inte skylla det på hästen. Så det blir lite missvisande på det sättet, två gånger har hon körts barfota och det sa hon tydligt ifrån redan första gången att hon inte gillade, ändå gjorde vi det igen. Näst senast så gick hon med punka i 2000 meter också, så jag förstår vad du menar, hon har haft lite oflyt men det är samtidigt inte hästens fel utan mer vårt.
Men nu är hon redo för att sätta pricken över i:et?
– Hon har formen för att klara det, sedan har jag all respekt för motståndet, alla motståndare, så jag tror inte direkt det är någon ”walk-over” men vi kör för att vinna och med det menar jag att det nog blir offensivt.
Galopp senast – nu favorit i tröstloppet
Roger Walmann kunde mycket väl haft ytterligare en häst i Stochampionatet.
2 Great Pride (V75-4) var i sitt uttagningslopp på väg mot ledningen när en olycksalig galopp ändrade förutsättningarna. Hästen återkom dock heroiskt och var bara några centimeter från att likväl kvala in till finalen.
Nu får hon i stället trösta sig med Stochampionatet Consolation.
– Det var otur, däremot. Hade de kommit till spets hade det nog bara varit att fortsätta köra där, men allt sådant där är lätt att säga i efterhand. Men det var lite synd, för hon visade ju formen efter galoppen och hon hade väl stått på tur för att vinna ett större lopp snart. Hon visade att hon nog hade kunnat vinna finalen med. Här fick hon dock ett bra läge och hästen får kanske finna sig i att vara favorit den här gången i stället, det tycker jag.
Vad kan du säga om 1 Don’t Say Gar (V75-1) som inte funkade i din regidebut senast och nu gör ett nytt försök efter tre månaders tävlingsuppehåll?
– Det är en väldigt svår häst att sätta in i sammanhanget. Hon har tränat på bra en längre tid efter den starten och känns bra, men jag vill nog se henne i lopp först innan jag tror något. Vi har gjort det vi kunnat med henne, det är en kapabel häst och springa det kan hon, men jag ligger lågt med henne tills vi sett mer.
