Vid årsskiftet blir han tolv år.
På lördag selar Ante och Tina Lisell ut Blue Rocket för 164:e gången, på V75 – och de har varit med hästen från dag ett.
– Hästen är otrolig. Han har haft sina bekymmer, men han överraskar mig varje gång, säger Ante Lisell.
I Rättvik håller de till, Ante och Tina Lisell. Med fem hästar på träningslistan, där Blue Rocket är den som sticker ut, finns det alltid någonting att göra.
– Jag kör lastbil, grävmaskin och sedan jobbar jag även med snöröjning. Utöver det så jobbar jag även inom hemtjänsten. Visst är det en hel del jobb, men hästarna är som en frizon. Man får tillbaka så otroligt mycket.
Hästarna tränas på skogsslingor i lugna farter, men länge. En filosofi som man tycker fungerar bra.
– Det är lite olika från häst till häst, men det är sällan jag kör i snabbare än 2.30-3-minuterstempo. Just Blue Rocket tränas betydligt längre än mina andra hästar. Han trivs verkligen med det, han är så glad när han får komma ut och röra på sig framför vagn.
Vann sitt Elitlopp
Även om Blue Rocket gjort 163 starter i livet, har det inte alltid varit så lätt för honom. Flera gånger har man varit i valet och kvalet om man ska fortsätta tävla med hästen.
– Han har inte haft det alldeles enkelt. Hästen har haft blödningar i båda sina framben, men kommit tillbaka på fantastiskt sätt. Sedan har det funnits tankar på att sluta tävla med honom efter något lopp, men då har han gått ut och sprungit rekord gången efter. Han slutar aldrig att överraska mig och de stunder som jag har haft med hästen på tävlingsbanan är jag honom evigt tacksam över.
Ante Lisell nämner framför allt en seger som betydde lite extra.
– Du förstår. För mig är det omöjligt att vinna Elitloppet, det finns liksom inte. När jag vann på Solvalla med Blue Rocket i december i fjol, då kändes det som att jag vunnit Elitloppet. Det var det största jag kunde vara med om, att vinna på Solvalla. Det var något jag drömt om.
”De skrämmer mig inte”
Han har kört hästen i 131 av sina starter. Tillsammans är de ett sammansvetsat team.
– Jag vet att jag inte är lika bra som Björn Goop, Örjan Kihlström och övriga. Men i ärlighetens namn så skiter jag i det. Jag har kört mot stjärnorna hundratals gånger och de skrämmer mig inte. Det är en sådan kick att köra hästarna i lopp själv, att jag mer än gärna delar ut handicap till övriga. Jag är inte lika bra som dem, men istället får jag se till att jag har en bättre häst.
På lördag är det dags. Hästen gör sin första start som tolvåring, sista året som han får tävla enligt reglementet.
– Han får tävla tills den dag då han inte vill längre. Så pass bra hoppas, eller rättare sagt vet jag att jag känner hästen att jag märker när det är dags. Så som det är nu tycker han däremot att det är så förbannat kul att springa rent utsagt.
Perfekta förutsättningar på lördag
Ekipaget fick spår tre bakom bilen över kort distans i V75-7. Senast blev det fel med löpningsförloppet.
– Hade jag valt lite andra ryggar under vägen hade vi nog fått med oss en peng och då handlade det om en V75-final. Dessutom passade inte banan som Solvalla bjöd på den dagen. Nog känns motståndet lite svalare den här gången, även om det fortfarande är mycket bra konkurrenter.
Vad har du för taktiska planer?
– Det är svårt att säga, men de invändigt är väl ganska raska den första biten så det kan bli svårt att ta sig förbi dem. Samtidigt är min häst väldigt snabb ut och det har väl i stort sett aldrig hänt att någon utvändigt tagit en längd på honom från start. Jag vet inte, men finns det verkligen någon man vill ha rygg på i det här loppet, om det skulle vara så att vi kommer till ledningen? Aja, vi får se hur det blir på lördag.
Vilka förhoppningar har du på Blue Rocket?
– Jag hoppas i första hand att han tjänar en fin peng. Han gör definitivt inte bort sig och kort distans gillar han. Större under har väl skett, men nog är det en slant vi siktar in oss på i första hand.
