1995 bestämde han sig för att inte återvända till elitloppshelgen förrän han hade en vinnare.
2005 infriades löftet.
I år är Risto Airaksinen tillbaka på Solvalla med två V75-deltagare.
– Jag åker aldrig långt med mina hästar i onödan, säger 63-åringen som ger mer tillbaka till sina totoanhängare än någon annan.
Ska du bara satsa pengar på en travtränare resten av livet torde Risto Airaksinen vara ett utmärkt val.
Visst, chanserna blir inte så många per år, men när den vältalige finländaren lastar färjan över Östersjön är det alltid i angeläget ärende.
De senaste tio åren har det skett vid 62 tillfällen.
15 gånger har det slutat i vinst vilket ger en prydlig segerprocent på 24.
Men det är inte det anmärkningsvärda.
Det är vinnaroddsen.
Snittoddset på dessa 15 har nämligen varit 12,75.
Det betyder att den som satsat hundra kronor varje gång Airaksinen tävlat i Sverige det senaste decenniet har gjort en nettovinst på 12 920 kronor, eller 308 kronor tillbaka på varje satsad hundring om man så vill.
En nästan osannolikt hög siffra.
– Jag åker bara till Sverige när jag vet att hästarna är i bra form. Jag vet också att de betalat höga odds flera gånger, men det beror i alla fall inte på något jag har sagt. Tror jag på mina hästar så berättar jag det för alla som vill lyssna. I Finland skojar många om att jag alltid är så optimistisk, men jag säger som Olle Hedin sa en gång: ”Jag har aldrig sett att hästarna går bättre för att man är pessimist”, säger Risto Airaksinen.
”Vi var så förbannade”
Nu är väl knappast den positiva inställningen hela hemligheten.
Snarare är det nog så att Airaksinen har en sällsynt förmåga att toppa sina hästar och välja rätt tillfällen när han kommer på besök.
Vem har till exempel tålamod att vänta tio år på att få vara med under världens festligaste travhelg?
– Tidigare reste jag mer med hästarna, men jag är en väldigt dålig förlorare och det var inte roligt att resa hem när det gått dåligt. Jag minns när jag körde på elitloppshelgen i mitten av 1990-talet (Pride J:r, som slutade sexa, reds. anm.). Jag hörde hur folk ropade och hurrade i sista sväng, men på upploppet kom det hästar från båda sidor och sprang förbi oss.
– På kvällen stod jag med Pekka Korpi på Arlanda och tog en öl. Vi var så förbannade båda två över att det gått dåligt. Då bestämde vi oss för att inte åka tillbaka till elitloppshelgen förrän vi hade en vinnare.
2005 var det dags.
Risto Airaksinen tog ledningen med Lukas Lupin i bronsdivisionens final och stack undan med tre längder till oddset 5,82.
– Känslomässigt är det min största seger i karriären. Efter loppet kom det fram vänner som nästan grät av lycka. Vi bodde på båten och på hemresan stod vi och drack champagne med alla som ville vara med. Det var en minnenas kväll.
Siktat hit i flera månader
Men det är inte bara vid utlandsresorna som Risto Airaksinen är van att få besöka vinnarcirkeln. I år ståtar han med 27 i segerprocent i hemlandet och snuddar vid två miljoner kronor inkört.
Detta på bara tio hästar.
– Det har gått väldigt bra de senaste två åren och det beror på att jag dragit ner på antalet och numera får in färdiga hästar. Det är många som frågar om jag vill testa när de kört fast, både vänner och andra tränare. Många hästar kör jag bara en gång, känner jag inte att de duger till att vinna på V75 eller på Vermo så säger jag att de får prova hos någon annan. På det sättet är jag väldigt lyckligt lottad.
Lycklig blev även spårlottningen när Airaksinen nu återvänder till elitloppshelgen för fjärde gången.
2010 gästade han med Takina Silvio som i händerna på Christoffer Eriksson toppspurtade som tvåa, spelad till 19 gånger pengarna.
Så högt lär varken Beatasine (V75-1) eller Ginger Belle (V75-6) stå eftersom båda dragit förmånliga spår två bakom startbilen.
– Jag har haft det här som mål för båda hästarna i flera månader och det känns som att vi lyckats pricka toppformen. Bägge har läge för ledningen och jag tycker att de har likvärdig vinstchans. Annars har jag en ännu bättre möjlighet med Vanity Hoss i lopp 15. Att alla ska vinna är väl att hoppas för mycket, men jag har stora förhoppningar om att de ska slåss i toppen och att det ska bli en minnesvärd dag. För mig finns inget större än att vinna under elitloppshelgen, säger Risto Airaksinen.
Det här berättar Risto Airaksinen om sina två V75-hästar:
– 2 Beatasine (V75-1) vann på Solvalla i februari och redan då sade jag att nästa gång vi kommer till Sverige blir elitloppshelgen. Hon gick bra som tvåa bakom Brad de Veluwe i loppet efter, men i de två senaste starterna har jag inte varit lika nöjd trots att hon varit etta och tvåa. Det är skillnaden på en topphäst som hon och en vanlig häst, att hon kan prestera även de dagar hon inte är på topp. Orsaken var att vi hade dåliga träningsförhållanden på grund av tjällossning, men de senaste 14 dagarna har jag kunnat trimma på som önskat. Hon har varit lugn och fin vilket är viktigt för hennes del och jag tror att vi har prickat toppformen. Jag tror inte att någon tar en längd på henne från start, men vet inte hur snabb 1 Panthalops är på insidan. Kommer hon till ledningen vill jag att hon körs i den positionen och eftersom de värsta konkurrenterna fått sämre lägen måste jag vara optimist. Hon tävlar barfota runt om som i sina två senaste starter, samt utan checkrem och med öppet huvudlag som vanligt.
– 2 Ginger Belle (V75-6) har oerhört lätt för sig och är nog en större talang än Beatasine även om hon ännu inte har samma hårdhet och muskulatur. När man sitter bakom märks det knappt att hovarna nuddar marken när hon travar. Det gör också att hon trivs bäst då banan är lättsprungen, i de två senaste V75-starterna i Sverige var underlaget plaskigt och det gillar hon inte. Hon är väldigt startsnabb och jag hade sagt åt Björn Goop att köra i spets senast, men öppningen blev stenhård och som loppet blev kört var det rätt att släppa. Luckan kom och hon avgjorde enkelt så vi lyckades kvala in hit som planerat. Hon fick ta igen sig lite efter det och den här månaden har gjort gott. Hästen har tävlat bra efter uppehåll tidigare så jag hoppas att hon ska vara redo för sin bästa prestation hittills. Vi har sparat hovarna för att köra barfota runt om. Hon har dåliga bakfötter och har bara kunnat gå så en gång och det var i början av karriären. Effekten jag hoppas på är att hon ska bli ännu kvickare från start och kommer vi till spets är jag inställd på att köra där. Hon går med norskt huvudlag som vanligt. Vi reser på fredagen och står på Pekka Korpis gård där hon bott under våren och känner sig hemma. Hon är den av mina två som kan vara missgynnad om det regnar på lördag, annars är väl det enda frågetecknet – som med alla ston den här årstiden – att någon skulle bli brunstig, men de visar inga tecken på det nu i alla fall.
Robin Johansson
