Stående på en list med huvudet ovanför reklamskyltarna på bortre långsidan där starten går.
Där är Peter G Normans favoritplats för att se Elitloppet.
På söndag sitter han själv i sulkyn inför 30 000 jublande människor.
– Jag får en härlig känsla i kroppen bara jag tänker på det, säger Solvallasonen inför sitt första elitlopp.
Ibland slår drömmar in fortare än man anat.
När Dileva Käll i lördags fick inbjudan till Elitloppet insåg Peter G Norman plötsligt att hans inte var långt borta.
Så gott som uppväxt på travbanor och Solvalla i synnerhet minns inte Peter när han såg sitt första elitlopp.
Inte så konstigt. Pappa Glen Norman gör det inte heller.
– Peter var ju med oss på tävlingarna från det att han kunde gå. Men om han var två eller tre då han följde med på Elitloppet första gången kan jag inte svara på, säger Glen.
Så ung går det förstås inte att ha något begrepp om vad 30 000 människor skriker om på läktarna eller vad hästar och kuskar runt omkring håller på med.
Men Peter G Norman behöver inte tänka efter när det kommer till sitt första elitloppsminne.
– Det var 1988 när Mack Lobell stod i vårt stall på Solvalla. Hästen hade jag inte så mycket koll på, men jag har ett starkt minne av när John D Campbell kom in. Just den kusken hade jag hört talas om och jag fick en autograf.
Då var Peter G Norman åtta år. 24 år senare ska han själv sitta i sulkyn bakom en av de 16 elitloppshästarna, Dileva Käll. Fältets enda sto och en i de flestas ögon högst otrolig elitloppshäst bara för några dagar sedan.
– Visst har Elitloppet känts långt borta, men jag fick faktiskt lite smådrömmar när jag körde sista jobbet med henne inför årsdebuten. Hon travade 1.12/1 600 meter hur lätt som helst och jag kände hur mycket hon utvecklats under vintern.
”Minst en klass bättre”
För ska man tro Norman är Dileva Käll inte samma häst som i fjol vann två lopp och tjänade knappt en miljon kronor.
– Hon är minst en klass bättre och det beror på att hon har fått tuffare träning över vintern. Vi började direkt efter nyår och fortsatte en månad extra istället för att starta runt påsk som de flesta topphästar. Hästen har inte riktigt varit färdig tidigare och inte haft den bästa tekniken, men nu travar hon mycket ledigare och rakare. Det beror på att hon blivit starkare i kroppen.
Det bevisades också med eftertyck i lördags då Dileva Käll spurtade in närmast bakom regerande elitloppsvinnaren Brioni i guldfinalen på Gävletravet. Just andraplatsen var inte lika anmärkningsvärd som tiden, 1.10,0/1 609 meter är det snabbaste ett sto travat i Sverige överhuvudtaget.
– Jag hann faktiskt aldrig bli nervös, vi höll på att förbereda en annan häst så plötsligt var det start och sedan blev jag mest arg när jag såg hur illa till hon hamnade från start, säger Peter G Norman som var avstängd och därför för första gången tvingades se sin gunstling från sidan.
– Jag stod illa till och såg loppet dåligt så det var inte förrän jag tittade på en monitor efteråt som jag förstod att hon var tvåa. Det var härligt att se hur hon gick över mål, på den tiden och utan att vara speciellt trött heller.
Maximal otur i spårlottningen innebär att Dileva Käll startar från spår åtta bakom bilen och därmed lär betraktas som fältets mest chanslösa häst.
Men Peter G Norman har en annan syn på saken.
– Det är klart att jag blev besviken när jag såg spåret, men vi får försöka se det positivt och göra det bästa av situationen. Det är bara att krypa ner och hoppas att konkurrenterna sätter upp våldsamt tempo. De springer inte ifrån henne och blir de andra trötta sista biten så tror jag att hon kan öka istället, det visade hon ju senast. Hästen är i så pass bra slag att jag tror på god chans att nå finalen bara vi får en ärlig chans.
På andra sidan reklamskyltarna
Spår åtta innebär att man startar längst ut bakom vingen. Närmast reklamskyltarna på bortre långsidan där det är folktomt.
Nästan folktomt i alla fall.
– Jag har sett Elitloppet på alla möjliga ställen, både bland publiken och på stallbacken. Men min favoritplats är precis där starten går. Man klättrar upp bakom reklamskyltarna så att man får huvudet över kanten. Det är lite svajigt, men har man bra balans går det. Det är häftigt att se när bilen släpper fältet. Man ser hela banan och sedan är det inte lika trångt, det brukar bara vara jag och farsan och några till, säger Norman och låter för en stund lite fundersam över att ha avslöjat sin hemliga utsiktsposition.
Men den behöver han inte i år.
När startbilen släpper fältet i det andra elitloppsförsöket kommer Peter G Norman att få uppleva loppet han följt sedan barnsben ur ett helt nytt perspektiv.
Och säkerligen få en ny favoritplats.
– Jag tror att man ser rätt bra från sulkyn också… Nu ska jag bara njuta och drömma om det fram till söndagen.
Robin Johansson
