Nu har jag varit sjuk i en vecka. Enda sedan jag kom hem från Stockholm. That’s right, jag har varit i Stockholm! Hade tänkt besöka Solvalla då jag aldrig varit där förut men så kom jag ju på att de har sommarstängt så den idén gick ju i kras. Tråkigt. Men vad ska man göra? Det kommer fler tillfällen 🙂
Idag hade jag planerat att följa med mamma till stallet(mamma har ju börjat träna en häst och hon ska snart ta b-tränar licens igen) men då jag inte känner mig helt frisk så känns det som en dum idé. Vi ska upp dit på söndag igen och då ska hon köra slingan i Balltorp i rockard så då lär jag åka med. Jag saknar verkligen det hästlivet. Jag vill själv så mycket… Börja rida igen, börja köra och inte minst ta montélicens men nu var det ju ett tag sedan jag höll på med hästar. Mamma är på mig hela tiden om att jag måste komma tillbaka långsamt. Det är inte bara till att sätta sig upp på en 4-åring och leka montéstjärna. Nähä!? Det som jag trodde, tihi. Men jag var verkligen så dum när jag var yngre. Ni vet min gamla häst som jag berätta lite snabbt om i mitt första inlägg? Hon kom ju från misshandel och vanvård så hon var inte en jättelätt häst. Hon blev lätt uppstressad. En gång(jag var väl si sådär 11 år) hade jag med en kompis upp till stallet och jag ville stylea lite för henne så jag sa att jag ville rida ett varv på träningsbanan i monté. Mamma var emot det men jag fick som jag ville. Hur det slutade..? Det slutade med en övernattning på sjukhus med hjärnskakning. Jag minns fortfarande inte allt från den händelsen. Jag tror att det gjorde mig lite rädd då jag verkligen har större respekt för hästar nu än vad jag hade innan. Sedan dalade hästlivet för mig också. Det blev inte lika mycket ridning och jag tror att just för att jag kom ifrån det så satte det lite skräck i mig. Hövding, hästen mamma börjat träna nu, är 170cm och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var lite smått osäker i hans närhet så jag tror jag håller mig till de två små shettlandsponnierna som står där, haha. De är mer för mig i nuläget. Jag är inte alls rädd när jag sitter på en häst men det känns som att jag inte har lika mycket kontroll när jag är bredvid. Iallafall när det kommer till sådana stora hästar som nu Hövding är. Här är två bilder på denna fina häst jag tog sist jag var med i stallet.
