Hultman: ”Jag är så tacksam”

Superhästen Maharajah vann världens tuffaste travlopp, Prix d’ Amérique, på fjärde försöket.

Nu berättar tränaren Stefan Hultman om Frankrike-satsningarna han gjorde med hästen, bakslagen, dåliga samvetet – och den stora segern.

– Jag är så tacksam och ödmjuk för att vi fick vinna, säger han till Trav365.

Stortränaren Stefan Hultman håller just nu på att rehabilitera sig efter sin hjärtinfarkt och myastenia gravis, MG – en muskel- och nervsjukdom.

Trav365 tog ett snack med honom – och lät honom minnas tillbaka till tävlandet med superhästen Maharajah.

Hästen som ”alla” i Sverige, inklusive Hultman, räknade med skulle vinna världens tuffaste travlopp, Prix d´Amérique på Vincennes i Paris.

”Kändes så jäkla konstigt”

– Första året (2011) trodde jag verkligen att vi skulle vinna. Jag hade planerat varenda steg, allt flöt på och jag hade inget att skylla på…och så fick han stryk av Ready Cash ändå och blev tvåa. Det kändes så jäkla konstigt.

Hur då?

– Jag tyckte att jag hade koll, jag hade varit därnere och startat i Prix d’ Amérique, lärt mig av misstagen. Jag hade ju inga smågrejer som krånglade och så kom Ready Cash och slog honom regelrätt. Det var bara att bita i det sura äpplet. Trots att man har en enorm vinnarskalle så var det bara att acceptera, Ready Cash var bättre, jag hade som sagt inget att skylla på det året.

”Hans kungakrona på sniskan”

Sedan började det krångla lite med Maharajah. Stefan Hultman hade en minutiös planering med sin superhäst varje år han skulle sätta honom i form till det stora slaget på den svarta kolstybben.

– Året efter fick jag ett bakslag för hästen i ett jobb några veckor innan. Det gjorde att jag inte kunde förbereda honom som jag ville. Han slutade fyra då, och var okej 2012.

– Tredje året, 2013, fick han feber på transporten ner och drabbades av det som kallas ”transportsjukan”. Då fick jag honom inte i form överhuvudtaget och jag var riktigt nära att blåsa av allting.

Maharajah slutade oplacerad det året.

Något som tog hårt på tränare Hultman.

– Jag hade dåligt samvete att hans kungakrona hade åkt på sniskan och att avelsvärdet hade fått sig en törn. För så tänkte jag hela tiden i slutet av hans karriär; när ska vi ta honom till avel? Vi hade pressen på oss att ta honom till avel i rätt tid. Jag tog åt mig personligen där av motgångarna. När man åker ner till Frankrike och får åka ut på Vincennes, det är, tror jag, som när en fotbollsspelare springer in på en stor arena. Man får en känsla att här måste jag få göra mål, eller här måste jag få vinna. Det blir som en grej.

”Hade känsla – inombords”

Och Stefan skulle få testa ”grejen”. Fjärde året, 2014, åkte Maharajah ner till Frankrike med en lite sämre insats i gulddivisionen på Solvalla i bagaget.

– Utåt sett hade man taggat ner då, jag låg lågt i media, men inombords så hade jag en känsla för honom. Han var lite sämre där på Solvalla i snön, men jag hade koll på varför, tyckte jag. Jag ändrade lite i träningen efter det och allt flöt på bra. Sen hade vi fullt flyt med loppet som gjorde det möjligt att vinna. Vi fick ryggen på Up And Quick och den ryggen var ju klockren

Segern i Prix d´Amérique blev Maharajahs näst sista start i karriären.

Stefan- och hästen hade lyckats med det ”alla” krävde.

– Hade jag avslutat min karriär utan att ha vunnit Prix d´Amérique då hade jag varit halv på något sätt. Jag är så tacksam och ödmjuk för att vi fick vinna.

– Den segern betydde otroligt mycket för Maharajah, och för mig – vi fick sluta som vinnare, säger Stefan Hultman.

Sista söndangen i januari avgörs Prix d’Amérique. I år kan trav-Sverige få med flera hästar på startlinjen.