Ska USA få sin första elitloppsvinnare sedan 1998?
Arch Madness tränare Trond Smedshammer är i alla fall säker på sin sak.
– Skulle vi träffa toppformen till på söndag så finns det ingen som kan stoppa honom.
Kaxiga jänkare har vi hört förut.
Buck I St Pat och Lucky Jim är färska exempel på hästar som kommit från andra sidan Atlanten som förhandsfavoriter i Elitloppet, men floppat totalt när det blivit allvar.
Annat var det under slutet av 1900-talet.
Med Mack Lobells uppvisning 1988 startade en våg av nordamerikanska topphästar som i regel visade sig betydligt bättre sina europiska konkurrenter.
Napoletano 1989, Mack Lobell igen 1990, Peace Corps 1991 och Billyjojimbob 1992 var storfavoriter som underströk den transatlantiska travarens överlägsenhet, även om de tre förstnämnda vid tillfället för sina vinster hade importerats till Sverige.
Men dominansen avtog. Moni Makers förkrossande triumf 1998 är det senaste exemplet på en häst tränad på andra sidan Atlanten som tar hem Elitloppet.
Och segertorkan beror inte på att man inte har försökt.
Mr Muscleman rankades som kontinentens främste när han kom 2007 och slutade knappt slagen tvåa bakom franske L’Amiral Mauzon.
Enough Talk blev trea året efter.
Sedan dess har det blivit fiasko för långresenärerna.
Buck I St Pat spelade till storfavorit i sitt försök 2009, men galopperade direkt.
Enough Talk var blek som favorit i det andra försöket.
2010 gästade Lucky Jim med en imponerande segerrad och fick ett tungt favoritskap, men en dryg resa i tredjespår blev för jobbigt.
Korsförlamning i fjol
I fjol tändes emellertid det amerikanska hoppet igen när landets mest meriterade äldre travare Arch Madness tog mark och piskade den samlade europeiska eliten trots ovan distans i Oslo Grand Prix.
Försöket till Elitloppet gick lika smärtfritt, men i finalen klappade hästen igenom helt från ledningen.
En chock för de flesta i publiken, men inte för hästens tränare Trond Smedshammer.
– Hästen var inte alls bra på elitloppsdagen i fjol. Han fick en korsförlamning och jag såg redan i defileringen till försöket att det var något konstigt. Att han ändå kunde vinna var starkt, men jag kan erkänna att jag inte var speciellt optimistisk inför finalen, säger den utflyttade norrmannen som sedan länge är etablerad bland Nordamerikas främsta tränare.
Orsaken till att det gick som det gick är utredd och åtgärder tagna för att undvika samma debacle i år.
– Vi gjorde fel som skeppade hästen från Norge dagen innan Elitloppet. Han är väldigt beroende av att få röra på sig varje dag. Nu blev han aldrig körd på lördagen och fick dessutom ingen hage att gå i som han är van vid. Nu har vi lärt oss och hästen kommer att resa till Sverige på fredagen istället, samma dag som jag landar i Sverige.
Dubbel världsrekordhållare
Hur bra är då en sund och fräsch Arch Madness?
Meriterna går sannerligen inte av för hackor. Som treåring blev han den som till slut tog skalpen på kullens superstjärna Donato Hanover. När den senare gick till avel har Arch Madness fortsatt att utvecklas och stadigt krigat i toppen i de största loppen i Nordamerika.
2010 kom kanske den mest imponerande insatsen då hästen putsade världsrekordet med elitloppsförutsättningarna på tusenmetersbanan Pocono Downs till fantastiska 1.09,0.
Den snabbaste tid som noterats i Elitloppet, eller Sverige överhuvudtaget, är 1.09,7.
– Sedan gick ju hästen även världsrekord för valacker över milebana då han kom hem från Elitloppet, påminner Smedshammer som kom med tre raka segrar på hemmaplan innan han flögs över till årets Oslo Grand Prix.
Någon ny titel där blev det emellertid inte då hästen med Smedshammer själv vid tömmarna slutade fastlåst trea.
– Så här i efterhand blev det fel att släppa ledningen. Jag trodde att Timoko skulle trycka upp tempot i loppet, men den var ju bara dålig för dagen och då gick det alldeles för långsamt. Arch Madness är inte van vid det, han är inte råspeedig och den typen av lopp har aldrig varit något han gillat. Med tanke på det var hästens insats godkänd, säger Smedshammer.
”Vunnit finalen med 20 meter”
Till Elitloppet anländer toppkusken Brian Sears som aldrig kört i Europa tidigare. Många amerikanska körsvenner har genom åren blivit överrumplade av det europeiska sättet att tävla då en våldsam startrusning ofta följs av en kraftig temposänkning och sedan en snabb avslutning.
”Over there” brukar det vara full fart hela vägen som gäller.
Uppgiften underlättas heller inte av svåra spår sju bakom startbilen.
– Visst kunde läget ha varit bättre, men det betyder inte allt för Arch Madness. Han är rätt så startsnabb och jag tror inte att Sears väljer att ta upp från start i alla fall. Hästen har ofta gått utvändigt utan rygg sista 800-900 meterna, men om han tål ett helt lopp i dödens vet jag inte. Men jag har svårt att se hur det skulle bli så. Det skulle betyda att loppet körs i oerhört hårt tempo…
Att Trond Smedshammer själv trånar efter en seger i Elitloppet mer än något annat hymlar han inte om. 2002 slutade han tvåa med H.P.Paque bakom oövervinnerlige Varenne.
– Men det är skillnad. Då visste jag att vi inte kunde vinna utan körde för andrapriset. I fjol trodde jag på seger och blev besviken. Hade hästen tävlat på topp den dagen så hade han vunnit finalen med 20 meter. Jag har ju vunnit de mesta som finns här borta så en seger i Elitloppet är absolut min högsta önskan.
Med över 23 miljoner kronor på kontot är Arch Madness elitloppsfältets mest meriterade häst. Smedshammer tvivlar inte det minsta på att han även är den bäste.
– Han har mycket ”rart” i huvudet och är väldigt hård i psyket, trots att han blivit åtta år har jag inte blivit riktig klok på honom. Det är ingen häst man kan testa formen på i träning, då blir han helt tokig. Därför är han alltid lite svårbedömd, säger Smedshammer och tillägger med eftertryck:
– Skulle vi träffa toppformen till på söndag så finns det ingen som kan stoppa honom. Då vinner han Elitloppet, det är helt klart.
Extramaterial:
Det här berättar Trond Smedshammer om sin andra häst under elitloppsöndagen, 9 V.K.Chocoholic i Fyraåringseliten(V75-7).
– Det var nästan chockerade att hästen nästan kunde vinna i Oslo. Resan blev nämligen helt fel för honom då några papper inte var i ordning och han inte kom med på samma plan som Arch Madness. Han kom inte fram förrän på torsdagen och var väldigt sliten. Det var inget tryck i honom alls under loppet och att det nästan räckte ändå är egentligen helt otroligt. Nu har han hämtat sig och borde vara minst 20 meter på Solvalla. Han är inte sämre i ryggar så läget gör inte så mycket och jag hoppas att han är långt framme. Däremot är det inte en lika bra häst som Blacktuxwhitesocks som var tvåa bakom Orecchietti på 1.10,7 i det här loppet i fjol eftersom den här är stor och lite ofärdig ännu.
Robin Johansson
