Världsrekord över medeldistans.
Solvallas V75-finaler fick en sagolik upplösning när Nahar tog hem Silverhästen på 1.10,5.
– Det här var hur härligt som helst, mös Robert Bergh efter den historiska fartfesten.
”Hästarna springer fortast under varma sommardagar, det är sådana förutsättningar som krävs för att slå världsrekord.”
Den gamla visdomen får revideras efter lördagen på Solvalla.
2014 års upplaga av Konung Carl XVI Gustafs Silverhäst går nämligen till historien som det snabbaste medeldistanslopp som travats på tusenmetersbana.
– Han brukar ha lätt att hinna med, men nu fick jag påminna honom flera gånger första varvet att ”det här går fort, du får försöka hänga med nu”, sade Robert Bergh vars elitloppsvinnare nog aldrig fått möjlighet att trava ett helt lopp med draghjälp i så jämn fart.
Sett i backspegeln kunde man tro att det handlade om ett världsrekordförsök på en friidrottsgala där konkurrenterna hjälptes åt för att sätta upp tempo och bjuda rygg.
Bara varvtiden 1.09,1 signerad Claes Boko torde vara ett rekord i sig och när Nahar mäktade hålla farten stod det klart att Beanie M.M.’s 1.10,7 från Solänget 2009 var dödsdömt.
– Det kändes rätt att få slå lite ur underläge den här gången, men inte trodde jag att han skulle springa 1.10,5. Det måste vara ruggigt svårt att köra fortare på full väg, fortsatte Bergh som var inne på att hans häst fick tillbaka känslan från karriärens höjdpunkt i maj i fjol.
– Nahar känner verkligen igen sig när han är här (på Solvalla). Han är lite mer het, lite mer laddad, han förväntar sig att folk ska skrika på honom så han är lite skärrad av det. Han känner att han gjort något stort här förut.
Riff tryckte till
Men det var långt från den enda prestation som stack ut under en högklassig och rafflande tävlingsdag med mängder av strålande tidsnoteringar.
Russinet i kakan på förhand var Solvalla Grand Prix, finalen av nationalarenans serie för fyraåringar som lockat några av kullens mest spännande namn att slåss om ett förstapris på 400 000 kronor.
Men själva loppet var egentligen bara spännande fram till varvningen.
Det var nämligen då som Veijo Heiskanen lät Riff Kronos spänna ögonen i ledande Charrua Forlan varpå körande Hans-Owe Sundberg fann för gott att kapitulera.
– När Veijo ville köra för fullt hela vägen tyckte jag att det var bättre att låta honom köra förbi och hoppas på att utmana till slut. Jag förstod att vi skulle kriga ihjäl varandra annars, förklarade Sundberg sitt oväntade val att överlåta kommandot till värste konkurrenten.
Om det spelade roll för utgången är däremot en annan fråga. Riff Kronos såg tämligen bekväm ut då han gick undan i sin karakteristiska stil.
– Han är helt underbar den här hästen, en sådan kämpe och mysig att köra. Hemma är han jobbig att hålla på med, han slår med frambenen och gör allting man inte ska göra, men när startbilen släpper är han som en dröm. Han bara springer, sade Heiskanen som dessförinnan lotsat sin storfavorit Lover Face till minst lika övertygande triumf trots en stygg resa utanpå ledaren.
1.11-tid av Coldtown
Dagens näst snabbaste vinnare blev Coldtown som likt Nahar profiterade på ursinnigt utgångstempo i bronsfinalen och kunde kliva förbi tröttkörda konkurrenter på lysande 1.11,4.
Spurtvinst blev det även för barfotadansande Rolex medan Food Money och Alvena Take It visade att allt inte var oförutsägbart med två vattentäta spetstriumfer.
Trots att de fem första vinnarna alla var favoriter på vinnarspelet blev det ingen femrättsjackpot och V75-utdelningen nådde 12 980 kronor.